Sida 350
Statik
skola vara långa, 2) vågens vikt skall vara ringa, 3) vågens tyngdpunkt skall ligga nära stödjepunkten och 4) stödjepunkten och vågskålarnas upphängningspunkter skola vara belägna i samma räta linje.
Som exempel på häfstångens användande till olika apparater må vidare omnämnas: betsmanet, decimalvågen, skottkärran, åran, järnspettet, nötknäpparen, saxen, blocket, gångspelet, hoftången.
För det andra antaga vi, att kroppen hvilar på ett horisontellt underlag, stödd i två eller flere punkter. För att kroppen då skall vara i jämvikt fordras att tyngdpunkten skall befinna sig lodrätt öfver stödjelinjen eller stödjeytan, hvarmed vi mena den räta linje eller yta vi få, då de yttersta stödjepunkterna sammanbindas. Vi inse då, att kroppen står säkrare, ju större stödjeytan blir; en stol står säkrare, då dess ben nedtill gå utåt än inåt; en människa bibehåller säkrare jämvikt, då fötterna peka utåt, än när de stå ihop.
Då en människa bär en tyngd i ena handen, böjer hon sig åt andra sidan eller sträcker ut andra armen för att därigenom flytta tyngdpunkten så, att den fortfarande kommer öfver stödjeytan (fig 11).
Fig. 11.
För det tredje antaga vi, att en kropp befinner sig på ett sluttande plan; då kan den ej befinna sig i jämvikt, så vida ej en ny kraft, som drager uppåt, tillkommer. Storleken af denna kraft beror på dess riktning och på planets lutning och ökas med lutningen (fig. 12).
Fig. 12.
Fig. 13.
Källa: Project Runeberg ·