Sida 1084
Australien.
488
Den romerska byggnadskonsten.
Hos grekerna utbildades, som vi sett, arkitravocli kolonnbyggnaden till den högsta fulländning.
Hos ett annat gammalt folk, de i Italien boende etruskerna, trädde oss den andra hufvudgruppen af byggnadsverk, hvalfbyggnaden för första gången till mötes.
Af etruskernas konst finnes ej mycket i behåll, och dess betydelse för konsthistorien är endast, att den gaf det ena uppslaget åt den romerska byggnadskonsten.
Liksom i all konstnärlig verksamhet voro nämligen romarne äfven
os j älf ständiga som arkitekter, och deras byggnadskonst utgöres af en förening af den grekiska kolonnbyggnaden och den etruskiska hvalfbyggnaden, båda i storartade monument utvecklade till oerhörd prakt, men utan verkligt inre lif och enkel ädelhet.
Etruskerna kände endast den enklaste hvalff ormen, tunnhval£vet. Romarnes förtjänst är att ha utbildat korshvalf-vet och kupolen.
Grenom hopförandet af dessa hvalf -former och den grekiska kolonnbyggnadens element nå de en både rik och praktfull omväxling i sin arkitektur, men någon organisk enhet har den ej, ty kolonnerna, som ju äro bärande, användas af romarne mest i dekorativt syfte, då byggnadernas konstruktiva delar voro utförda efter hvalfsystemet oftare med murar och murpelare än kolonner som vederlag.
Den stil, som romarne mest använde till sina kolonner, var den
korintiska; dock bildade de ett nytt kapital, det s. k. komposita-kapi-
tälet, bestående af ioniska vulster öfver en dubbel rad akanthusblad.
I stället för doriska kolonner användes ofta s. k. toskanska, ett
slags orefflade doriska kolonner, försedda med attisk bas.
I allmänhet voro de romerska kolonnerna ej refflade. Detta berodde på att de utfördes i granit i stället för i den lättare arbetade marmorn. Stundom refflade man de öfre två tredjedelarna och satte på den nedre tredjedelen i stället omvända refflor, stafvar.
Kompositakapitäl.
Källa: Project Runeberg ·
