Sida 1008
Australien.
412
Nu blef han uppmärksammad, och en tid af triumfer följde, då hans poetiska berättelse Childe Harold såg dagen. Efter triumferna kom dock snart ett bakslag. Han anklagades för frivolitet och irreligiositet, och man började äfven att anfalla hans enskilda lif. Det var framför allt hans stora romantiska epos Don Juan, en af den engelska poesiens förnämsta skapelser och en ljungande protest mot hans samtids hyckleri och ljusskygghet, som väckte anstöt. Men äfven andra af hans alster både gåfvo och tycktes ge de stilla i landena anledning till skräck.
Slutet af sitt lif tillbringade lord Byron i frivillig landsflykt och dog 1824 i Grekland, dit han begifvit sig for att deltaga i frihetskriget.
Verkade Byron hufvudsakligast inom det romantiska epos' och lyrikens fält, så har Walter Scott (1771-1832) sin förnämsta ryktbarhet inom romanens område. Han öfverflyttade på detta fält romantikernas hela sträfvan efter lokalfärg och blef grundläggaren af den moderna historiska romanen samt dess främste mästare. I en serie af lika lifligt hållna som ädelt fosterländska skildringar gaf han färgrika, lefvande bilder ur sitt skotska fäderneslands historia, hvilka genom sin äkta folkliga ton och sitt sedliga allvar blifvit hela den bildade världens egendom. Hans samtid beundrade ho-
"^ ^ nom, och eftervärlden måste skänka
Byron. honom den mest aktningsfulla upp-
märksamhet, äfven om man nu insett, att den historiska kostymen i hans romaner var mera lyckligt träffad i fråga om det yttre, än hvad återgifvandet af de gångna tidernas inre lynne och karakter angår. I detta fall lyckades han bäst i de romaner, hvilka lågo hans egen samtid närmast i tiden, såsom Waverley. Mest kända af hans romaner- äro dock Ivanhoe, med ämnet hämtadt från Richard Lejonhjärtas tid, och Quentin Durward från Ludvig XI:s af Frankrike dagar.
Thomas Noore (1779-1852) är framför allt lyriker, och ingen har kanske så, som han gör det i sina Irländska melodier, förstått att på en gång gripande och skönt tolka alla de känslor af sorg, vemod och förbittring, som jäsa hos den gröna öns förtryckta och misshandlade söner. Men utom detta folkliga element framträder äfven hos honom
Källa: Project Runeberg ·
