Sida 409
Elektricitet
ledning, hvars ändpunkter äro i metallisk beröring med magnetens midt och ena ända. Denna kraft verkar dock ej allenas i magnetens yta, utan om vi tänka oss en del af rymden omkring magneten roterande med denna, så visar sig denna kraft verksam uti hvarje punkt af den roterande massan. Detta fenomen kallas unipolär induktion.
Fig. 66.
Stödjande sig på de af oss nyss nämnda verkningarna mellan strömmar, har Edlund förklarat den unipolära induktionen och sedermera användt denna till förklaring af den atmosferiska elektricitetens uppkomst. Emedan jorden är en i rymden roterande magnet, så alstras, så väl i jordytan som uti atmosferen, genom unipolär induktion en elektromotorisk kraft i en riktning vinkelrätt mot den magnetiska inklinationen. Genom denna kraft drifves etern mot atmosferens högre regioner och framkallas därigenom luftelektriciteten. Då denna kraft är vid ekvatorn störst samt vinkelrät mot jordytan, men allt längre mot polerna blir mindre och går mer snedt mot jordytan samt är vid polerna noll, så följer däraf att etern bör föras mot polerna och där strömma ned till jorden, hvarvid norr- eller södersken bildas. En del af etern hopar sig i atmosferen och ger upphof till åska. De flesta åskväder måste uppträda i närheten af ekvatorn.
Strömmars inverkan på magneter har blifvit använd till apparater att bestämma strömmens styrka; sådana apparater äro: galvanometern och bussolen.
Elektriska telegrafen. Galvaniska strömmens användande till telegrafiskt ändamål föreslogs första gången år 1808, omedelbart efter det strömmens förmåga att sönderdela vatten blifvit upptäckt, och signaleringsmetoden grundade sig på denna egenskap. Omkring 10 år därefter uppfann Ronalds en sinnrik metod, förmedelst hvilken bokstäfver å en tafla kunde genom friktionselektricitet signaleras på afstånd. Efter upptäckten af strömmars inverkan på magneter gjordes en mängd försök att använda denna kraft för telegrafering. Den förste, som lyckades gifva en praktisk lösning af frågan var Wheatstone, som år 1837 uttog patent å en telegrafapparat, bestående af fem magnetnålar, anordnade å rad å en visaretafla. År 1836 lyckades Morse uppfinna den efter honom benämnda telegrafapparat, som sedermera blifvit förbättrad och ännu användes. Några år därefter uppfann Wheatstone visarapparaten.
I hvarje telegrafsystem (fig. 67) hafva vi att åtskilja tre delar:
Källa: Project Runeberg ·
