Sida 1154
Australien.
558
nämnas Bruegel, Teniers (af hvilken vi i Stockholm äga förträffliga alster) och Ostade.
Landskapsmåleriet, behandladt för sin egen skull och ej blott som bakgrund för bibliska eller mytologiska scener, framträder likaledes i Holland liksom stillebensmåleriet. För det förra ha vi sådana representanter som Buisdael, Hobbema och v. Goyen.
Jämte Nederländerna utvecklade Spanien under denna period en storartad konstnärlig verksamhet.
Den spanska skolan har- lärt af italienarne, men utvecklar sig själfständigt. Vi möta där två skarpt skilda riktningar, en kraftigt realistisk och karakteristisk, en mystiskt religiös och skönhetsdrucken.
Landskap. Af van Goyen.
.Den främste representanten för den förra är Velasquez, för den senare Zurbaran.
Bådas bästa egenskaper finnas hos Spaniens störste målare Barto-lomé Estébån Murillo (1617-1682), hvars madonnabilder äro lika för-klaradt sköna, som hans tiggarpojkar äro realistiskt karakteristiska.
Tyskland erbjuder under 1600- och 1700-talen föga af intresse och just intet af nationellt värde.
Detsamma är under 1600-talet fallet med Frankrike, där då ännu den italienska smaken härskar, så väl hos »den franska målarkonstens fader» Nicolas Poussin som i Claude Lorrains beundransvärdt fina, men alls ej nationella, ideala landskap.
Källa: Project Runeberg ·
