Sida 170
Djurrikets indelning.
170
Vipa.
2 ordningen, Vadare. Flyttfåglar med vanligen långa ben, lång hals och näbb. De lefva vid stränder, i kärr och mossar af insekter och smådjur. Bona äro helt konst-
-'- lösa, ungarna födas dunklädda och seende. Ex.: korn-knarr, trana,vipa, morkulla, becka-sin, häger, stork.
3 ordningen,
Strutsar. Stora fåglar, som sakna flygförmåga, men i stället löpa snabbt. Ex.: afrikanska strutsen, hvars ving- och stjärtpennor kallas plymer, kasuaren (Ostindien), nandu (Sydamerika), emu (Nya Holland) samt snäppstrutsen eller kivin (Nya Zeeland). Anmärkningsvärda äro de numera utrotade moafåglarna (ända till 3 m. höga), af hvilka man på Nya Zeeland och Madagaskar funnit jättestora
ben samt ägg, rymmande flere liter.
4 ordningen, Hönsfåglar. Liksom de föregående hafva dessa fåglar förkrympt baktå och kunna därför ej bekvämt gripa om trädens grenar, utan vistas mest på marken. De lefva i månggifte (en hane och flere honor); honan är enklare färgad än hanen (oftast spräcklig - skyddande likhet); boet är en grop i marken. Ex.: tamhöns, som härstamma från Ostindien, fasaner (Asien), påfågel Afrikansklstruts.
Källa: Project Runeberg ·