Sida 169
Djurrikets indelning.
169
I afseende på bebyggandet har man indelat fåglarna i gräfvare (strandsvala, håluggla), jordbyggare (lärkor, hönsfoglar, simfoglar), murare (svalor), timrare (hackspettar), korgbyggare (sångfåglar), väfvare, skräddare (båda i varma länder), limmare eller salanganer (Ostindien), flatbyggare (roffåglar) och klotbyggare (strömstare). Sparf varna äro ej sällan för lata att bygga själfva, utan inkräkta andra fåglars bon; göken lägger, som , bekant, sina ägg hos vissa småfåglar, som få draga försorg om de främmande ungarna.
Rufningstiden är ganska olika. Sålunda ligga kolibri 10-14 dagar, bofinken (och de flesta småfåglar) omkring 14, hönsen 21, gässen 26-29, svanen 35 och strutsen 50 dagar. Somliga lägga en, andra två till tre kullar årligen. Äfven äggens antal växlar: några högnordiska
Ejder.
vattenfåglar lägga blott l ägg, hönsen ända till 50. Klassen omfattar följande ordningar.
l ordningen, Simfåglar, Nedplattad kropp, afpassad för vistelse i vatten. Tät fjäderdräkt, simhud mellan tårna. Äggen rufvas länge, och ungarna äro därför vid kläckningen väl utvecklade, seende och dun-klädda samt följa genast modern i vattnet och söka själfva föda. Ex.: pingviner (Stora oceanen), lommar, tärnor, måsar, pelikaner (hafsfåglar med en hudsäck under näbben, hvari de hemföra fångad fisk), ej der, gräsand (från hvilken ankorna härstamma), grågås (stamform för tama gåsen) samt svansläktet, hvaraf hos oss finnes en sydlig art, tamsvanen (med en knöl vid näbbroten), som mångenstädes hålles tam, och en nordlig, vild- eller sångsvanen (utan pannknöl).
Källa: Project Runeberg ·