Sida 168
Djurrikets indelning.
168
hanen), till dess de utkläckas. Fåglarna äro fröätare, insektätare, roffåglar eller allätare. Fröätarna, som mata ungarna med insekter och därigenom göra nytta, äro i norden stannfåglar och lif när a sig om vintern med trädens knoppar; de hafva kort, stark näbb, hvarmed de skala fröna. Ex.: gråsparfven, domherren, korsnäbbarna m. fl. Insekt-ätarna flytta om hösten till varmare länder, i synnerhet medelhafs-trakterna, och återkomma om våren för att häcka, d. v. s. bygga bo. De äro sålunda flyttfåglar. Ex.: lärkan, sädesärlan, svalorna, vadare och simfåglar. Obs.! Småfåglarna böra skyddas, emedan de bortplocka skadedjur från åkrarna. Roffåglarna äro i allmänhet skadedjur (utom
Grekisk sköldpadda.
orm vraken och vissa ugglor, som äro ifriga råttf ångare). De flesta äro stannfåglar. Allätarna äro också skadliga; de taga fågelungar, ägg m. m. Ex.: korpen, kråkan. De äro strykfåglar', d. v. s. de stryka omkring från ställe till ställe.
Flygfärdigheten är mycket olika. Mellan strutsen, som ej alls kan flyga, och de snabba dufvorna finnas många grader. En örn är redan efter 3 minuter fullständigt ur sikte. Henrik TI i Frankrike (1500-talet) hade en jaktfalk, som rymde från Fontainebleau och infångades 24 timmar senare på Malta; han hade då flugit 150 mil, d. v. s. 6 Ve mil i timmen. En brefdufva flög från London till Liittich på 5 t. 51 m. = 7 mil i timmen eller nära 21 meter i sekunden!
Källa: Project Runeberg ·