Sida 1120
Australien.
Karyatid fråii Erechteion.
De förnämsta mästarne inom den attiska skolan, som fortfarande bibehåller en rent idealistisk prägel, äro nu Skopas och Praxileles, inom den peloponnesiska, som mera närmar sig realismen, Lysippos.
Skopas' förnämsta bilder äro Apollon musagetes och en Åres.
Praxiteles' främsta verk äro Afrodite, Eros samt Hermes med Bacchos.
Jämte mjukare behag sträfvade man äfven efter mera rörlighet och patos än förut. Detta framträder tydligast i Skopas' stora Niobegrupp.
Lysippos, som från marmorn öfvergick till metallen, tolkade förnämligast i sina statyer typer for manlig kraft. Bland hans arbeten räknas Herakles som det förnämsta.
Den fjärde perioden, tiden efter det macedoniska väldets uppkomst, visar en liten förirring från de stränga plastiska lagarna.
I ståndbilderna vill
man ge uttryck åt våldsamma affekter, som spränga linjernas harmoni.
Från denna är
period är t. ex. den ryktbara Lao-koon-gruppen.
Från Grekland fick Rom sin bildhuggarkonst. Niobegrnppen.
Med Roms världsherravälde flyttade den som så mycket annat af den grekiska kulturen dit och uppnådde en ny blomstring.
Det är den senare attiska skolans konst, som nu efterbildas i Rom med mycken finhet och elegans, men ej med samma friskhet och naivetet som förut. De nakna figurerna göra ej längre samma omedvetna, rena intryck, som i Grekland. Detta ser man bäst på Venus-bilderna- om man t. ex. jämför Venus Milo inecl
Källa: Project Runeberg ·
