Sida 340
Kroppars beståndsdelar
med metaller, i synnerhet i hafsvattnet som brommagnesium. Fri är den en mörkröd vätska af klorlik lukt.
Jod finnes heller aldrig fri och förekommer i ännu mindre mängd än brom i hafsvattnet, hvarur den upptages af hafsväxter (tång). Ur askan efter dessa framställes jod och är en blyertslik, fast kropp, som lätt öfvergår till en vackert violettfärgad gas. Jod löses lätt i sprit, hvarvid erhålles s. k. jodtinktur, som färgar huden brun.
Kol är ett af de allmännaste ämnena i naturen; det utgör en aldrig felande beståndsdel i djur- och växtämnen och ingår äfven i föreningar, tillhörande den oorganiska naturen; i stor mängd förekommer det i luften, förenadt med syre, som kolsyra, men sällan i fritt tillstånd såsom diamant, grafit (blyerts) och stenkol.
Kol bildas, då man upphettar organiska ämnen utan luftens tillträde (torr destillation). I stort sker en sådan destillation i de s. k. kolmilorna, där träd resas mot hvarandra och betäckas med kvistar, jord och kolstybb (fig. 2).
Fig. 2.
Vi skola här omnämna två af kolets föreningar med syre, nämligen koloxid och kolsyra.
Koloxid innehåller mindre syre än kolsyra och uppkommer, då kol förbrinner vid otillräckligt lufttillträde, samt är en färglös och mycket giftig gas, som utgör en hufvudbeståndsdel i s. k. kolos.
Kolsyran förekommer dels fri i luften eller löst i vatten, dels ock ingående i salter (karbonater) bildande kalkberg, kritklippor och marmor.
Kolsyra bildas vid förbränning af kolhaltiga ämnen, vid djurens respiration, vid organiska ämnens förruttnelse och vid sockerhaltiga ämnens jäsning; kolsyran upptages af växter, hvilka äga förmåga att uti solljus sönderdela densamma, i det de upptaga kolet och frigöra syre.
Den fria kolsyran är en färglös gas, som hvarken kan brinna eller underhålla förbränning samt verkar skadligt vid inandning.
Källa: Project Runeberg ·