Sida 980
Australien.
384
skatter af själfständig poesi liksom hos Europas andra folk märker
man icke här.
På senaste tiden har dock den realistiska romanlitteraturen fått talangfulla representanter äfven i Spanien, och genom José Echegaray har dramat väckts till nytt lif.' Han träder i de gamla nationella författarnes spår på det rätta sättet, i det han som de söker att på scenen framställa sin egen tids lif och ge uttryck för dess tankar. Som bekant har hans rykte äfven trängt utom hans fädernesland. Flere af hans dramer, Galeotto, Bernardo Montilla och Helgon eller vansinnig, med ämnena hämtade ur samtidens spanska sällskapslif, samt Järn och blod, med ämnet förlagdt till medeltiden, ha gifvits i Stockholm.
Som ett tillägg till den spanska litteraturens historia torde vi här lämpligast kunna nämna några ord om dess västra systerland, Portugals litteratur. Liksom Spaniens kan man anse Portugals litteratur taga sin början på 1200-talet. Äfven här börjar den med en folkepik, som
förhärligar striderna mot trons fiender. Men denna folkepik slår här aldrig fast rot och utvecklas till konstdikt. Den efterföljes snart af en af provengalska mönster påverkad hoflyrik, och med ett enda stort undantag blir Portugals litteratur alltjämt utan själfständighet och utan något inflytande på det öfriga Europas diktkonst.
Det undantag, som finnes, är emellertid af första rangen. Betecknande nog framträder det samtidigt med landets korta politiska storhet, med upptäcktsfärderna till Indien, och det är nationalhjälten Vasco da Gräma, som är dess hufvudfigur. Det är Camoes Lusitanerna (Os lusiados) vi mena. Detta epos, som, utgående från Yascos upptäcktsfärd, förhärligar Portugals hela gamla historia och striderna mot morerna, är kanske det mest folkliga och nationella epos den nyare tiden frambragt och utmärker sig i lika hög grad för fosterländsk hänförelse och poetisk skönhet. Dess författare, Luiz de Camoes är nu hyllad som Portugals nationalskald, men under sin lefnad
Källa: Project Runeberg ·
