Sida 412
Elektricitet
en i dess närhet befintlig ledare. Han ställde en ledare i närheten af en ström och fann, att, för hvarje gång strömmen slutes eller öppnas, alstras en ström i ledningen, i motsatt riktning mot hufvudströmmen, då strömmen slutes, i samma riktning, då den öppnas. Dessa strömmar, som fått namn af induktionsströmmar, äro likväl blott af ögonblicklig varaktighet.
Induktionsströmmar alstras också, då hufvudströmmen förstärkes eller försvagas samt då strömmen och ledaren aflägsnas eller närmas intill hvarandra.
Fig. 69.
Bland apparater, konstruerade för att genom öppnande och slutande af en elektrisk ström erhålla induktionsströmmar, må nämnas Ruhmkorffs induktionsapparat. Den består af två trådrullar, den ena öfver den andra; i den ena ledes den galvaniska strömmen, och i den andra bildas induktionsströmmen. Strömmens slutande och öppnande sker medelst en elektromagnet.
Då magneter, enligt hvad vi redan sett, äro ingenting annat än elektriska strömmar, så böra äfven genom dessa induktionsströmmar framkallas. Redan Faraday fann också detta, i det han förflyttade en magnet i närheten af en ledning. Detta var första uppslaget till förvandling af mekaniskt arbete till elektricitet. Det är nu det sätt, som företrädesvis begagnas för att alstra de elektriska strömmar, som hafva så stor betydelse inom industrien, såsom t. ex. till användning
Källa: Project Runeberg ·
