Sida 1053
Australien.
45'
Danmark-Norge,
Den dansk-norska munarten skiljer sig som den svenska under medeltiden till ett själfständigt språk och får en egen litteratur. Denna håller sig dock till en början inom kyrkans murar, och Danmarks bästa lärda författare skrifva under medeltiden på latin. Så gjorde Saxo i sin stora danska historia och likaså ärkebiskopen Andreas Sunesen, som gjorde en latinsk öfversättning af Pisides' Hexaemeron.
Jämte den lärda diktningen blomstrade dock äfven en rik folkvis-litteratur, som sedan blef af inflytande på dramatiken, när ined vårt sekels ingång man äfven i Danmark vände tillbaka till det nationella.
Reformationstiden är i Danmark ännu mera än hos oss präglad af ett undervisande och religiöst skaplynne, och dess förnämsta litterära minnesmärke är Kristiern Pedersens förträffliga bibelöfversättning.
Litteraturen bär länge en dylik prägel af fromhet. Den lyser såväl fram i Kingos psalmer som i den olyckliga Leonora Ulfeldts prosaskildring af sin fångenskaps lidanden, Jämmer smin de.
En ny tid kommer, då den franska upplysningstidens läror draga in i Danmark, ehuru de här till det mesta hafva en bottensats af sedligt allvar. Detta är åtminstone fallet hos tidehvarfvets främste representant, den i Bergen födde Ludvig Holberg (1684-1754), nordens främste komediförfattare.
Holbergs komedier äro i formen grundade på Moliére och jämte denne på romarne. De utmärka sig för samma klarhet och kraft i komiken, men äfven samma typiska karaktersteckning. De äro dock på samma gång nationella och behandla samtidens lyten i Danmark på ett fullt originellt sätt. De vunno snart en ofantlig spridning. Danmarks nationella scen fick genom dem den fosterländska prägel den än i dag har, och äfven på vårt drama inverkade de kraftigt under frihetstiden,
Holberg.
Källa: Project Runeberg ·
