Sida 1037
Australien.
441
hos många urartat till tonit rimleken, och i spetsen för den nya smaken träder Olof v. Dalin (1708-1763).
Sin största ryktbarhet har Dalin vunnit för den efter de engelska kritiskt-moraliserande tidskrifterna bildade veckoskrift »Then svenska Argus», där han i en omsorgsfullt vårdad stil och med ovanlig satirisk skärpa förde det sunda vettets talan och gisslade tidens dårskaper.
Inom dramat hade efter 1737, då den första svenska yrkesteatern öppnades, en ny lyftning märkts, och efter tragikornedien tragedien, sådan Corueille och Racine, komedien, sådan Moliére och Holberg utbildat den, blifvit mönster. Äfven här verkar Dalin genom sitt sorgespel Brynhilda och sin komedi Den afundsjuke. Inom den allvarliga poesien väcker hans på ståtliga alexandriner affattade epos Svenska friheten berättigadt uppseende, och inom den lättare lyriska dikten inför han en annan och friskare ton än den det karolinska tidehvarfvets skalder anslagit.
Inom prosadiktens område tilldrager sig hans politiska fabel Hästen, en i Swifts maner utförd framställning af Sveriges öden från Gustaf Vasa till författarens egen tid, den största uppmärksamhet och framlockar mångfaldiga cf-terhärnmingar.
I samma stil som Dalin verkade inom dramats
fält Karl Gyllenborg, hvars komedi Den svenska sprätthöken är vart första originallustspel och som i komedien En bättrad vildhjärna öfversatte ett stycke, hvars anor gå tillbaka ända till spanjoren Alarcon. Vidare må där nämnas Reinhold Gustaf Modée, som i sina lustspel följde Moliéres och Holbergs mönster.
Den folkliga tonen inom lyriken möter oss i Odels ryktbara Sinclairs visa och i Carelii Hönsgummans visa, en poetisk skildring af tillståndet i Sverige från Kristina till Adolf Fredrik. I det hela intager visan, framför allt med politiskt och ofta polemiskt innehåll, en bemärkt plats inom frihetstidens litteratur.
Viktigare än de nu nämnda är emellertid skaldinnan Hedvig
Källa: Project Runeberg ·
