Sida 705
Asien.
109
äldramakten här ar synnerligen stor. Andra religionsformer hafva här ett jämförelsevis ringa inflytande. Buddhas lära hade vid vår tideräknings början utbredt sig öfver hela landet, men tyckes icke ha slagit särdeles djupa rötter. Öfverklassens flertal bekänner sig till Kongfutzes lära, som snarare är en moralfilosofi än en religion. Landets rika naturliga tillgångar framkallade redan för flere tusen år sedan en mycket talrik befolkning, som bildade stora riken. Efter växlande tider af förening och söndring samlades dessa vid år 250 f. Kr. till ett helt, som sedan dess under skiftande öden ägt bestånd intill våra dagar. Två gånger har riket varit eröf-radt af fiender, första gången på 1200-talet af mongolerna, hvikas välde blott i ett århundrade ägde bestånd, men blef af största vikt genom den beröring, hvari det bragte Kina med det aflägsna västerlandet, och andra gången af mandschufolket, som ännu härskar därstädes och till hvilket kejsarätten hör, men som fullständigt antagit sina undersåtars språk och sedler. Sedan portugiserna funnit sjövägen till de östra farvattnen, kommo kineserna äfven på denna väg i beröring med Europa, och lärda jesuitfäder hjälpte de mandschui-ska eröfrarne att ordna sitt nya rike. Sedan ett par hundra år har emellertid Kina hållit sig stängdt för européerna, som dock
omsider i vårt århundrade med Kinesisk mandarin.
våld tvungit det att öppna sina
hamnar för deras handel och sitt inre för deras resande och missionärer, hvilka senare här röna föga framgång. På sista tiden har Kina skakats af väldiga uppror, efter hvilkas kufvande det med ej ringa ifver och. framgång börjat göra sig till godo den västerländska odlingens resultat. Kinas styrelse är till namnet despotisk, men kejsaren är obrottsligt bunden vid gammal tradition, som han ej utan fara för sin ätts bestånd kan frångå. Han åtnjuter ett slags gudomlig vördnad såsom Jiimmelens representant på jorden och bildar den sammanhållande punkten för en vidt utgrenad, i de minsta enskildheter ordnad ämbetsmanna-styrelse. Kommunerna äga dock nästan fullständig själfstyrelse, och re-
Källa: Project Runeberg ·
