Sida 1099
Australien.
kring denna går dessutom en kapellkrans, som ofta till och med dragés ned utanför sidoskeppen.
En annan ändring är att kraftkyrkan försvinner och koret ligger i nästan samnia plan som den öfriga kyrkan.
Hvalfven, i hvilka spetsbågen nu blir allmän, utgå icke längre endast från kvadratiskt, utan äfven från' aflångt rektangulärt grundplan och få en rik utbildning.
De tunga romanska pelarna lösas upp i höga smäckra pelarknip-pen, sammansatta af vanligen fyra gröfre och fyra smalare kring ett cirkelformigt grundplan ordnade half-kolonnartade s. k. knektar, mellan hvilka sedan konkava fördjupningar gå in. Där pelarna sluta, sitter ett fantastiskt utstyrdt kapital, och öfver detta fortsätta knektarna, de större som gröfre, de smärre sona finare hvalfgördlar, hvilka afdela hvalfven, som nu äro korshvalf, i en lefvande rikedom af kappor.
Alla kolonner äro borttagna, och mellan pelarna lämna höga spetsbågar fri utsikt till sidoskeppen.
Vanligen är midtskeppet högst, och då sönderdelas dess vägg under fönstren af triforiegallerier.
Stundom äro dock skeppen lika höga. Kyrkorna kallas då hallkyrkor.
Sidoskeppens ytterväggar lifvas af höga fönster, mellan hvilka muren blott bildar en smal remsa. Det hela liknar en knyppelväfnad af öppningar och pelare.
Äfven i sitt yttre undergå kyrkorna en stor lif gif vande förändring, upplösta, blir naturligtvis trycket på starkt. Väggarna förstärkas därför utåt af starka sträf pelare, en på hvar sida för hvar pelare inuti kyrkan. Från dessa sträfpelare vid sidoskeppen gå öfver dessas tak stödjande sträf bågar in till midtskep-pets ytterniur.
Tornen resa sig djärft i höjden, vanligen två. de högsta, öfver
Gotisk pelare.
Då murarna på detta sätt äro de få bärande delarna mycket
Källa: Project Runeberg ·
