Sida 303
Jordbäfningar
303
dem, som räddats undan den första stöten, dödades vid den andra, snart därefter följande. För att undgå faran att krossas af nedfallande byggningar hade skaror af människor tagit sin tillflykt till hamnen och hamnarmarna, men äfven dessa nåddes a£ förstörelsen. Vid den andra stora stöten drog sig nämligen hafvet plötsligt tillbaka, hvarpå det lika hastigt kom igen och med en 15 meter hög våg sopade bort allt vid stranden, slungande fartygen högt upp i land. Minst 50000 människor omkommo endast inom Lissabon.
Verkningarna af denna jordbäfning gåfvo sig icke allenast tillkänna i skakningar af fastlandet och svallvågor på hafvet, utan märktes äfven i insjöar, floder och källor djupt i det inre af det europeiska fastlandet, äfven upp till Sverige, hvarest både Dalälfven och Gröta älf svallade högt upp flere gånger, och till Finland, där vattnet i ån vid Åbo äfvenledes kom i häftiga svallningar.
I hafvet fortplantas jordstötarna naturligtvis lätt och rörelsen ger sig, såsom vi redan erfarit, till känna som väldiga vågor. Om de vågor, som sattes i rörelse genom Krakataus utbrott, är i detföregåendetaladt. Från de talrika Jordbäfningar, som skaka Stilla hafvets kuster, fortplantas ofta dylika jordbäfningsvågor från Amerika till Japan och tvärt om. Liksom den fasta marken kan äfven vattnet genom Jordbäfningar få en roterande rörelse, såsom hände vid en jordbäfning på ön Nipon i Japan år 1854, dä en rysk fregatt under loppet af en half-timme svängde rundt 43 gånger. Trossar och kablar, med hvilka fregatten låg fCrtöjd, vredos till formliga knutar, omöjliga att utreda.
Alla de i det föregående omnämnda jordbäfningarna stå otvifvelaktigt i samband med de rent vulkaniska fenomenen. Men å andra sidan inträffa tidt och ofta andra, som lika säkert ej hafva något att göra med vulkanismen. Till dessa höra bland andra de svenska.
I inledningen har framhållits, att jordskorpan alltifrån sin första utbildning blifvit på mångahanda sätt sönderbruten och de uppkomna brottstyckena ofta rubbade ur sitt ursprungliga läge. Dylika utefter brottlinjer försiggående förskjutningar eller förkastningar hafva under jordens utvecklingsskeden fortgått och fortgå ännu. Tydligt är att vid
Fig. 16. Remna vid San Angelo, uppkommen genom jordbäfningen i Calabrien 1783.
Källa: Project Runeberg ·