Sida 302
Jordbäfningar
302
motliggande fastlandet ("Be fig. 15). Etna och de Lipariska öarna, som ligga på denna remna, hade från 1780 visat stegrad verksamhet, tills de starka jordbäfningarna i Calabrien började den 5 februari 1783 och fortsatte med större eller mindre våldsamhet ända till 1786. Äfven här inträffade de våldsammaste förhärjningar nästan pä ett ögonblick. Städer och byar förstördes den ena efter den andra, 10000 till 30000 människor omkommo enligt olika uppgifter, stora remnor, flere meter breda och 40 meter djupa, öppnade sig i jorden (fig. 16), hela stycken af den fasta bergsgrunden sänkte sig flere meter*), runda hål uppstodo i marken, floder och bäckar ändrade sitt lopp, och öfversvämningar
uppstodo, andra öde-läggelser att förtiga. Det egendomligaste vid denna långvariga jordbäfning var att angreppsområdet för själfva stötarna (det s. k. epicentrum) förflyttade sig efter hand utefter den å fig. 15 angifna kroklinjen från S. Gris tina och Oppido mot So-riano och Gririfalco. En annan långvarig jordbäfning är den, sona åren 1870 -73 träffade provinsen Fokis i Grekland. Skakningarna voro ovanligt talrika, ända till 20000 om dagen, och försiggingo emellanåt så långsamt, att man tydligen kunde iakttaga, huru marken rörde sig vågformigt.
Den jordbäfning, som år 1755 träffade Lissabon, Portugals hufvudstad, har enligt gjorda iakttagelser sträckt sina verkningar vidast öfver jordklotet, ända till en tolftedel däraf. Hela staden ödelades genom två starka stötar. Den första inträffade tidigt på morgonen och .kom alldeles oförberedt, endast omedelbart föregången af ett underjordiskt dån. Marken gick i vågor, hus och kyrkor störtade samman och begrofvo under sina spillror tusentals människor. En stor del af
Fig. 15. Karta öfver Etna och Calabrien. (efter E. Suess}.
*) Sålunda remnade ett torn i Terra Nova, och den ena hälften sänktes och gled ned mot den andra samt blef stående lutad däremot.
Källa: Project Runeberg ·