Sida 291
Vulkanism och Vulkaner
en utslocknad vulkan, och inga andra förebud till utbrottet hade ägt rum Un en år 63 inträffad stark och förhärjande jordbäfning. Själfva utbrottet kom hastigt och oförberedt. Det började med en häftig jordbäfning, och omedelbart därpå uppsteg ur kratern, som tydligen blifvit öppnad genom jordbäfningen, en ofantlig pelare af hvit vattenånga, beledsagad af massor af stenar och vulkanisk aska. Ångmolnet utbredde sig upptill och antog formen af en väldig pinie (det italienska barrträdet), ur molnet nedföllo stenarna och askan, blandade med ett starkt regn, som utbredde sig förhärjande öfver land och stad och formligen begrof städerna Her-culanum och Pompeji under en slammassa. Jordbäfningarna fortfor o, och då utbrottet nått sin höjdpunkt, insveptes hela nejden i ett nattsvart mörker, som endast upplystes af de hvarandra korsande blixtarna. Om ångmolnet och de öfriga fenomenen kan man få en föreställning genom vidstående fig. 3, som visar ett dylikt pinie-moln från ett utbrott af Vesuvius 1822.
Sedan utbrottet afstannat och solen åter lyste fram, befanns det,
Fig. 3. Utbrott af Vesuvius år 1822 efter Scrope).
att den regelbundna ringen upptill var förstörd, hela sydvästra delen hade instörtat och berget hade antagit ungefär det utseende, som angifves å fig. 3. Den kvarvarande delen af den gamla kraterranden kallas Monte Somma, och innanför den ligger den nuvarande vulkankäglan, till hvilken grunden enligt all sannolikhet lades år 79. Från detta utbrott omnämnes ej något lavaflöde. Med långa mellantider af lugn hade Yesuvius sedermera åtta utbrott till år 1631, då ett nytt förhärjande ägde rum. Nu utströmmade efter föregående ask- och stenregn ur den nya kratern en lavaström, som gick ända ut i hafvet. Därefter har Vesuvius tidt och ofta haft
Källa: Project Runeberg ·
