Sida 209
B. Fanerogamer eller fröväxter.
209
två- och fleråriga rötter. Näringsvätskan (safven) stiger i synnerhet om våren med stor kraft upp i stammarna; den behöfves då för knopparnas utveckling. Den stiger från cell till cell (äfvensom i de rörfor-miga »kärlen», hvilka löpa ut i bladen och där bilda ett nät af ådror). Saftströmningen är hos några så stark, att man kan borra och »tappa» träden (björk, sockerlönn). Orsaken till att safven stiger upp i träd på ända till 100 meters höjd är i främsta rummet att bladen utdunsta vatten och detta oupphörligt ersattes nedifrån.
Växtens näringsmedel äro dels gasformiga (kolsyra), som upptagas af bladen, dels flytande (vatten), som upptagas af rötterna. Vattnet
Banianer.
innehåller lösta salter, som jämte kolet bilda växtens väfnader. Af sådana salter äro föreningar, innehållande kväfve (ammoniak), svafvel, fosfor, järn, kalium, kalcium och magnesium, de viktigaste. Vid gödning af åkerjord tages hänsyn härtill, så att man tillför åkern just de ämnen, som felas. Rötterna af söndra kolsyra och oxalsyra och verka därigenom upplösande på själfva klippan. - Såsom särskildt slag af rötter må nämnas luftrötterna hos vissa palmer, inurgrönan o. a., hvilka ej äro afsedda att upphämta näring, utan att stödja växten. Hos indiska banianfikonträdet förlängas grenarna oupphörligt och nedsänka därunder luftrötter i marken; därigenom kan ett enda träd bilda en hel skog.
Enhvar sin egen lärare. I. ^4,
Källa: Project Runeberg ·