Sida 172
Djurrikets indelning.
172
6 ordningen, Roffåglar. Vanligen stora och starka djur med snabb flykt och skarp syn. Med de hvassa klorna gripa de sitt byte; med den krökta öfverkäken sönderslita de det. Bona byggas af kvistar i träd, på klippor o. d. Ungarna, som framkomma dunkläda och seende, matas länge af föräldrarna. Ex.: ugglorna, hvilkas flykt till följd af den mjuka fjäderdräkten är nästan ljudlös. Flere arter äro ifriga ratt-jägare och därigenom nyttiga; den stora bergufven, igenkännlig på sina örontofsar, är däremot ett svårt skadedjur. Den lilla sparfugglan låter ofta höra sitt »klähvitt» om höstaftnarna. Vidskepligt folk anser detta båda ondt och kalla henne likuggla. Bland dagroffåglarna märkes
/a/&släktet med arterna torn-, lärk- och jaktfalk. Den sistnämnda, som fordom inöfvades till jakt, är en ganska stor fågel, som infångades på Island eller i Norge. På större gårdar och slott fanns en särskild »falkenerare», som vårdade och dresserade falkarna. Jakten skedde till häst; fågeln satt på en tjock handske på jägarens vänstra hand och hade en hufva öfver ögonen. Då man kommit till jaktmarken, togs hufvan af, och falken kastades upp. Upptäckte då hans skarpa öga ett byte, sköt han efter detsamma, och jägarskaran följde hans flykt under en halsbrytande ridt. Af hökarna finnas i vårt land två arter: en större, duf-höken, och en mindre, sparvhöken. I bergs-och skogstrakter uppehåller sig den väldiga kungsörnen, vid hafvet den ännu större hafsörnen (2,5 meters vingbredd). Till nyttiga roffåglar räknas ormvräken. I varmare länder finnas de illaluktande gamarna, som lefva af as och därigenom göra nytta som ett slags sundhetspolis - ofta nog den enda,
som finnes. De sakna fjädrar på hufvudet. Störst bland dem och bland alla flygande fåglar är den i Sydamerikas Änder lefvande kondoren,
7 ordningen, Klätterfåglar. Hafva 2 tår framåt och 2 bakåt (klät-terfötter); stjärten, oftast styf och spetsig, underlättar klättrandet; boet vanligen i ett ihåligt träd. Ex.: hackspettarna, nyttiga fåglar, som med sin kraftiga näbb sönderhugga murkna trädstammar och medelst den hullingbesatta tungan utdraga insektlarver. De hafva en röd fläck på hufvudet. Allmänna arter äro: spillkråkan (svart), gröngölingen och brokspettarna. I vårt land finnas vidare göktytan och göken, som på försommaren låter höra sitt vackra, men enformiga läte i våra skogar.
Dufhök.
Källa: Project Runeberg ·