Sida 963
Australien.
367
hälften kökslatin, hälften italienska. Viktigare är dock den s. k. komiska epopén, som i högtrafvande stil behandlar obetydliga ämnen. Här komma vi under nästa epok att göra bekantskap med ett af genrens mest ryktbara alster.
Mest karakteristiskt för epoken blir emellertid det romantiska epos.
Detta är skrifvet på ottave rime och utmärker sig vanligen för sin egendomliga blandning af hedniska och moderna element. De gamla gudarne och jungfru Maria och helgonen ingripa ömsevis i handlingen och stå i likhet med de allegoriska figurerna på tidens målningar som en i jordens strider och sorger deltagande värld vid sidan af den mänskliga.
Ämnena äro dels hämtade från de gamla sagokretsarna, dels nationella.
Bland de författare, som behandlat de förra, ha vi att nämna Matteo Maria Bojardo, död 1494.
Han behandlade i en dikt på 69 i medeltal 50 stanzer långa sånger Orlando inamorato (Den förälskade Roland) den gamle paladinens hjältedater.
Han uttömde likväl icke sitt ämne, utan det fortsattes af Lodovico Ariosto, född 1474 i Reggio, död 1533 i Ferrara. Ariosto skildrar i Orlando furioso (Den rasande Eoland) en del af Rolands lif, hans harm öfver sin älskades trolöshet. Men ej heller han kommer till ämnets slut. Dit når först den spanske skalden Löpe de Yega i sitt epos Angelicas skönhet.
Ariostos dikt saknar plan och enhet, men dess storhet ligger i språket, i den lätta ironiska tonen och de yppigt glödande situationsmålningarna.
Sin höjdpunkt når emellertid det romantiska epos med Torquato Tasso, som lämnar sagovärlden och förlägger sitt ämne till historien.
Tasso, född 1544 i Sorrento, död i Rom 1595, hade att genomgå många vidriga öden och hemföll stundom åt ett svårmod, som gränsade till vansinne, men var dock erkänd som diktare och dog, just som han i Rom skulle skaldekrönas.
Tasso.
Källa: Project Runeberg ·
