Sida 962
Australien.
366
i England af Sidney, i Tyskland af Pegnitz-Schäfer-orden. Den vägen kommer den till oss, hos hvilka den användts af Rosenhane, af fru Nordenflycht, af Creutz i Atis och Camilla och sist af Bellman i flere af hans vackraste sånger, exempelvis »Upp Amaryllis».
Boccaccio hade flere efterföljare. Bland dem må här nämnas Ser Giovanni, hvars novell II pecorone (Dumhufvudet) är bekant, samt den kvicke, men cyniske biskop Bandello, hvars noveller gifvit uppslag till en del af Shakspeares dramer.
Tredje tidrymden.
Renässansen. 1400-1500-talen.
Sedan den föregående epokens tre stora författare tystnat, kommer en tidrymd af vid pass femtio år, då deri nationella poesien alldeles stannar af. Humanismen gick till en sådan ytterlighet, att man ej blott studerade latin, utan äfven skref på detta språk, som blir mål i stället för medel.
Under tiden genomtränger emellertid den under studiet af antiken återväckta lifsglädjen och handlingskraften folkets åskådning och träder ut i lifvet. Medeltidens inåtvändhet och själf plågeri ger rum för våldsam, ja, brutal dådkraft och ett genombrott af lefnadsglad sinnlighet. Man trånar icke mer till himlen från jorden som en jämmerdal. Man älskar lifvet med allt, hvad det har att bjuda af njutning och glädje, och kastar sig med nyväckt lust midt in i dess vimmel. Renässansen håller sitt intåg.
I de bildande konsterna märker man detta redan i början af 1400-talet. Inom poesien sker genombrottet först mot seklets midt.
Den stad, som nu bildar medelpunkten for det andliga lifvet, är Florens, där mediceernas lysande hof är den källa, från hvilken hela renässansens vågor strömma ut öfver Italien.
Kring den stolte Lorenzo de' Medici samla sig nu landets mest ryktbara snillen. Den litterära produktionen under denna tid är lika omfattande som rik och innesluter alla poesiens arter.
För större öfverskådlighets skull behandla vi dem här i följd.
Först vilja vi skärskåda epiken.
Af denna möta oss tre hufvudformer, det komiska epos, det romantiska epos och det antikharmande epos.
Det komiska epos är det, som framträder först. Man upptager den gamla karolingiska sagokretsens ämnen, men behandlar hjältarne med en viss ironi och misstro gent emot deras otroliga bedrifter. Det ryktbaraste af tidens komiska epos är Luigi Pulcis II Morgante maggiore (Jätten Morganti).
Man skiljer på flere olika slag af komiskt epos. Ett af de egendomligaste är det, som är aifattadt i s. k. maccaronimanér, d. v. s. på
Källa: Project Runeberg ·
