Sida 366
Akustik (läran om ljudet)
366
däraf uppkomma höga öfvertoner och således äfven ett skarpt och klirrande ljud. Hos harpan och gitarren är ljudet fylligare, emedan anslaget sker med fingrarna.
Tonens höjd ökas med spänningen, men minskar med genomskär-ningsarean och spec. vikten.
Svängande stafvar kunna fästas på midten, vid ena ändan eller vid båda ändarna, och tonens höjd beror af stafvens längd, tjocklek och elasticitet.
Fig. 29.
Instrument med svängande stafvar äro stämgaffeln, munharmo-nikan, glasharmonikan m. fl.
Svängande skifvor ha användning bland annat i det s. k. klockspelet. Då en sträng svänger, uppdelar den sig i delar, så att noder uppkomma, som vi redan sagt; detta är äfven förhållandet med skifvor, men där blifva ej enstaka punkter i hvila, utan flere sammanhängande punkter bilda s. k. nodallinjer. För att åskådliggöra detta beströs skifvan, dä hon är plan, med fin sand. Då hon nu sättes i rörelse, kastas sanden från de rörliga ställena och samlas på nodallinjerna och s. k. klangfigurer uppkomma (fig. 29). Har skifvan form af en klocka eller ett glas, framställas dessa nodallinjer genom att slå vatten i den.
Allt, som minskar en fullkomlig kontinuitet, förstör p b klangen, t. ex. en spricka i skifvan eller skummande vätskor i glaset.
Svängande hinnor användas i trummor och pukor. Svängande luftpelare frambringa ljudet i orgelpipor, trumpet, klarinett m. fl.
Orgelpiporna (fig. 30) äro af två slag, öppna och slutna; hos båda beror tonens höjd af pipans längd, så att ju längre pipan blir, desto lägre blir tonen. Den öppna pipan ger oktaven öfver den ton, som den slutna af samma längd frambringar.
Röstorganet hos människan består af ljudbanden, som gå tvärs öfver struphufvudet. Ljudbanden kunna medelst muskler erhålla en större eller mindre spänning och bilda emellan sig en smal öppning, den s. k. ljudspringan. Då nu luften från lungorna utstötes genom luft-
Källa: Project Runeberg ·