Sida 408
Elektricitet
Strömmens inverkan på magnetnålen studerades närmare af Ampère, som äfven gaf följande lag: simmar man med strömmen och har ansiktet vändt mot magneten, så afviker nålens nordända till vänster.
Det är ej endast färdiggjorda magneter, som lida inverkan af den elektriska strömmen, utan ledes en ström i spiral omkring ett järneller stålstycke, så magnetiseras detta, och man kan med Ampères lag säga, åt hvilket håll nordändan ligger. Järnstänger, på så sätt magnetiserade, kallas elektromagneter (fig. 64).
Fig. 64.
Ampère anstälde äfven undersökningar öfver strömmars inverkan på hvarandra och fann, att två parallella strömmar i samma riktning attrahera hvarandra, i motsatt riktning repellera hvarandra samt att, om strömmarna gå i vinkel, de sträfva att vrida sig parallella och så, att de gå i samma riktning.
Upphänges en cirkelström vertikalt, så att den är vridbar omkring lodlinjen, så ställer den sig i riktning öster till väster, så att strömmen längst ned går från öster till väster. Utaf det nyss sagda kan man då sluta, att det går strömmar i jorden i samma riktning.
Lindar man en tråd i spiral och låter sedermera tråden gå tillbaka inuti spiralen samt leder en ström genom tråden, så erhåller man en följd af parallella cirkelströmmar, hvilket kallas solenoid (fig. 65). Gör man denna rörlig i horisontalplanet omkring lodlinjen genom dess midt, så ställer den sig med sin axel i magnetiska meridianen och så, att den ena ändan visar mot norr, den andra mot söder. Närmar man en annan solenoid eller magnet intill den ena ändan, så attraheras eller repelleras den enligt samma lag som vid magneter. Solenoiderna likna således i allt magneterna.
Fig. 65.
På grund af denna erfarenhet har Ampère förklarat magnetism bero på elektriska strömmar. Han antager nämligen, att elektriska strömmar kretsa omkring molekylerna i en magnetisk kropp samt att de gå i alla riktningar, hvarigenom de upphäfva hvarandras verkan på en ström utanför, men att, då kroppen magnetiseras, dessa strömmar vrida sig så, att de blifva parallella, hvarvid de yttersta elementen alla verka utåt i samma riktning. En magnet är således ingenting annat än en solenoid. Fig. 66, där A är magnetens nordända och B dess sydända.
Då en magnet försättes i roterande rörelse omkring sin egen axel, frambringas en elektromotorisk kraft, som förorsakar en ström i en
Källa: Project Runeberg ·
