Sida 407
Elektricitet
stort motstånd, och emedan metallerna äro goda ledare, måste mycket fina trådar användas, hvarigenom de ock lätt smälta. Det fordrades därför att anskaffa något ämne, som hade stort motstånd mot strömmen utan att smälta. Det lyckades honom slutligen att erhålla ett sådant ämne, nämligen fina koltrådar. För att hindra förbränning af dessa inneslutas de i små glaskärl, som äro nära nog lufttomma (fig. 63).
Fig. 63.
För tillverkning af dessa koltrådar användas japanska bamburör, som sönderskäras i fina stänger och böjas i hästskoform, hvarefter de upphettas till förkolning i en med kolpulver fylld kista.
Edisons glödlampor tillverkas i olika storlek och med olika ljusstyrka. Den normala lampan är den, som lämnar en ljusstyrka af 16 normalljus, och lampor af mer än 50 normalljus begagnas mycket sällan.
Edison anlade år 1882 i New-York en centralstation för elektrisk belysning, motsvarande gaslysningsanstalterna. Efter hans exempel har sedermera anlagts sådana så väl i Amerika som Europa. Den första i Europa anlades i Milano år 1883. Sådana finnas nu i London, Berlin, Paris, Brüssel, Amsterdam, Stockholm m. fl. städer.
För att uppmäta, huru stor mängd elektricitet som förbrukas af den enskilde konsumenten, hafva olika slags apparater blifvit konstruerade. Edison har låtit en del af strömmen från hufvudledningen genomgå en sönderdelningsapparat, i hvilken koppar eller zink utfälles. Nyligen har vid centralstationen i Berlin införts en af Aron konstruerad mätare, som utgöres af ett ur, hvars pendel har som vikt en cylindrisk magnet, under hvilken är anbragt en trådspiral, hvarigenom den elektriska strömmen föres. Strömmen inverkar då på pendeln i samma riktning som tyngden och påskyndar därigenom dess gång. Grenom att jämföra detta ur med ett vanligt kan man beräkna den använda mängden elektricitet.
Magnetiska och dynamiska verkningar. Den genom sina följder viktigaste upptäckten inom elektricitetens område efter Gralvanis och Voltas arbeten är den af danske fysikern Örstedt år 1820 gjorda iakttagelsen, att den galvaniska strömmen förmår åstadkomma en afvikning hos en i dess grannskap upphängd fritt rörlig magnetnål. Detta föranledde nämligen fysiker att närmare studera sambandet mellan magnetismen och elektriciteten, hvilket åter bidragit till den storartade användning elektriciteten fått inom det praktiska området.
Källa: Project Runeberg ·
