Sida 1085
Australien.
489
Som de romerska byggnaderna voro högre än de grekiska och man ej kunde göra kolonnerna alltför långa, hittade man på att skarfva dem nedtill med kubiska fotställningar eller postament. Emedan kolonnerna mest stodo dekorativt framför väggen och ej bärande, böjde man öfver dem ut väggens gesims till s. k. förkroppningar. Häckte dock ej detta till att täcka hela vägghöjden, satte man öfver forkropp-ningarna en af pilastrar af delad skärm, den s. k. ättikan.
Bjälklaget utvecklades af romarne till en hög grad af prakt. Det gjordes djärfvare och tyngre än i Grekland och pryddes med olika dekorationer, bland annat rikt utvecklade konsoler.
Romarne införde äfven den i den senare arkitekturen så ofta förekommande arkivolten, d. v. s. de förbundo kolonnerna med en båge i stället för med en rak arkitrav.
En annan sedan vanlig konstruktion, som romarne också införde, var medels bågar förbundna murpelare med half kolonner framför.
Under det att den grekiska arkitekturen under sin bästa tid koncentrerade sig på tempelbyggnader, är det i byggnader af skilda slag som den romerska arkitekturen framträder.
Tempel till gudarnes ära byggde man med stor prakt.
Det var dels tempel, där den grekiska formen fått tjäna till förebild. Men de voro sällan peripterala, utan hade i stället vanligen blott en djup pelarhall framför sig. Till det inre voro de delade i tre bredvid hvarann liggande rum. Dels framträdde i Rom för första gången rundtemplet, en form, som sedan de kristna togo upp för sina dop-och grafkyrkor.
An rikare utvecklade sig dock arkitekturen i de byggnader, som uppfördes för statens ändamål. Staten var ju i Rom det, kring hvilket alla intressen förnämligast koncentrerade sig.
Bland dessa byggnader äro att märka basilikorna, treskcppiga af kolonner delade hus eller pelarhallar, i hvilka det högre midtskeppet slutade med en nisch eller absid.
Dessa basilikor blefvo mönster för de äldsta kristna kyrkorna.
De praktiska romarne sysslade äfven mycket med vägoch vattenledningsbyggnader. Vattenledningarna voro milslånga öfver hvarann hvilande sträckor af tunnhvalf.
Teatrarna liknade först de grekiska, men när skådespelen följdes af djur- och gladiator-strider, uppförde man i stället amfiteatrar, bildade af två hopslagna teatrar med borttagen scenbyggnad, så att man innerst fick en cirkelrund arena, eti sammanslagning af två halfcirkel-formiga körplatser, hvilka stötte ihop med sin diameter, samt rundt om denna arena de amfiteatraliskt uppstigande åskådarplatserna.
Storartade badhus eller termer tillhöra äfven den romerska byggnadskonstens minnesmärken liksom praktfulla triumfbågar.
Källa: Project Runeberg ·
