Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 349
Originalsida 349
Originalsida 348
Originalsida 349
348–349

Sida 349

Statik

hvarvid kroppen vid minsta rubbning svänger om och intager stabil jämvikt (fig. 7). a är stödjepunkten och s tyngdpunkten.

Fig. 5.

Fig. 6.

Fig. 7.

Häfstången är en enkel maskin och utgöres af en oböjlig stång, understödd i en punkt. Villkoret för dess jämvikt är enligt det föregående det, att resultanten skall gå genom denna punkt; detta villkor kan utsägas på annat sätt; man finner nämligen, att resultanten till två parallella krafter alltid ligger närmare den större kraften och så, att produkten af den ena kraften och dess afstånd från resultantents anbringningspunkt är lika med produkten af den andra kraften och dess afstånd. Denna produkt kallas statiskt moment. För att en häfstång skall vara i jämvikt fordras alltså, att de statiska momenten skola vara lika stora (fig. 8, 9 och 10).

Fig. 8.

Fig. 9.

Fig. 10.

En häfstång säges vara tvåarmad, då stödjepunkten ligger mellan de båda krafterna (fig. 8 och 9), enarmad åter, då stödjepunkten ligger utom krafterna (fig. 10).

Vanliga vågen är en tvåarmad, likarmad häfstång. En god våg skall vara riktig och känslig. Villkoren för att den skall vara riktig äro: 1) att balansen (häfstången) alltid skall ställa sig horisontellt, vare sig den ej är belastad eller lika vikter äro lagda på vågskålarna; 2) att jämvikten är stabil. Känslig säges en våg vara, då den ger stora utslag för små öfvervikter, och villkoren därför äro: 1) vågarmarna

Källa: Project Runeberg ·