Sida 318
Isens verksamhet
318
solvärmen icke att smälta all snön, utafti denna samlar sig i stora massor på höjderna och skulle där blifva kvarliggande, om den ej, följande tyngdlagarna, förflyttades nedåt. Detta sker antingen hastigt, då väldiga snömassor lossna från fjällen och nedstörta i dalarna under form af s. k. laviner, eller också långsamt, då trycket af de växande snömassorna på höjden tvingar den underliggande snön att bana sig väg utför sluttningarna. Af solvärmen smälta snökornen tillsammans i de högsta fjälldalarna och bilda ett bländande hvitt täcke, firn eller névé, hvarifrån längre ned utgår en genom vidare smältning och återfrysning åstadkommen verklig, sammanhängande ismassa, som benämnes gläder eller jökel (jökul, jäkna) efter den gamla nordiska benämningen.
En glacier är sålunda ett isfält uppkommet af firnen, soin å sin sida bildas af snön från de höga fjälltopparna. Denna ismassa är stadd i en ständig rörelse nedåt dalarna och förhåller sig som en verklig flod med bergshöjderna till stränder. Den enda olikheten med en flod är den ringare hastighet, hvarmed glacieren förflyttar sig. Glacierernas rörelse är mycket växlande, såsom beroende af mycket olikartade orsaker. Sålunda är det klart, att isen skall röra sig hastigare utför en brant sluttning än på en mera jämn yta, vidare är rörelsen olika under olika årstider, hastigare under sommaren, långsammare under vintern, och dessutom påskyndas den, då glacieren sammantränges i bergspassen under det att den minskas, då ismassorna få tillfälle att utbreda sig. Äfven inom sina olika delar rör sig glacieren med skiftande hastighet, snabbare i midten än mot sidorna.
Grlacierens rörelse nedåt är naturligtvis förenad med en af smältning, och då densamma trängt så långt ned, att tillförseln af is och dess smältning uppväga hvarandra, afslutas glacieren och ger upphof till en flod. (rlacierens ändpunkt växlar betydligt, icke allenast vid olika årstider, utan äfven under olika år. Man kan sålunda iakttaga, att vissa glacierer »draga sig tillbaka», hvilket är detsamma som att af-srnältningen är starkare än tillförseln, medan andra tvärt om äro stadda i en framåtskridande rörelse, orsakad af ett motsatt förhållande mellan tillförsel och af smältning. Vidare är det ett vanligt förhållande, att en glacier under en längre eller kortare period drager sig tillbaka för att efter en tids förlopp åter börja att rycka framåt. Flertalet bland Schweiz' talrika glacierer äro för närvarande i en tillbakaryckande rörelse och främst bland alla Rhöneglacieren, af hvilken fig. 27 ger en bild. På 15 år har nämligen denna af smält på en sträcka af icke mindre än 900 meter, hvilken starka afsmältning dock låter sig förklara därigenom, att nedre delen af Rhöneglacieren bildas af en föga mäktig ismassa. Hela den på figuren synliga främre ismassan är numera i det närmaste af smält och den direkt ur glacieren framflytande floden förlängd uppåt nära l kilometer.
Källa: Project Runeberg ·