Sida 298
Vulkanism och Vulkaner
298
Fig. 11
denna fått ungefär det utseende, som fig. 11 utvisar. Ett brant berg reser sig intill en djup in sänkning, som täckes af hafvet. Spänningen inom bergmassan kan vidare tänkas hafva varit så stor, att sprickor uppkommo (fig. 12), och om dessa gått tillräckligt djupt ned, kan, på
sätt som ofvan omnämnts, den frigjorda lavan hafva sökt sig väg upp genom de öppnade remnorna och vulkaner bildats på topparna af de höga bergsträckorna.
Gasuiströmningar ur vulkanerna. Förutom lava, vulkanisk aska och stenar m. m. föra vulkanerna äfven en mängd gasformiga ämnen upp i dagen. Viktigast är vattenångan, om hvilken vi redan i det föregående haft tillfälle att tala. Vid alla vulkaniska utbrott utströmma väldiga massor af vattengas så väl frän kratern, ur hvilken ångpelaren ofta kan höja sig flere tusen meter högt, som ock från alla klyftor och sprickor på vulkanens sidor och vid dess
fot. Dessutom förtjäna särskildt kolsyra, vätgas samt klor- och svafvelhaltiga gaser omnämnas.
Vulkanernas utbrott äro, såsom vi sett, för det mesta endast öfver-gående, och under långa tidrymder däremellan äro vulkanerna i hvila, såsom det vänligen heter. Denna hvila är dock vanligen endast skenbar. Den vulkaniska kraften verkar oafbrutet, fastän på ett mindre i ögonen fallande sätt än vid utbrotten. Man kallar detta vulkanernas normala verksamhet.
Inom många vulkaner, t. ex. de omtalade på Havaji, kan vulkankratern hela tiden vara fylld med flytande lava, som är stadd i en vågformig rörelse eller stiger upp och ned i kratern och vid vissa vulkaner t. o. m. sakta flyter ut öfver dess rand och bildar lavaströmmar. Ännu viktigare äro dock utströmningarna af gaser. Genom dessas fortsatta inverkan på kraterväggarna och håligheterna i vulkanerna uppluckras och upplöses den fasta bergmassan, och detta dess mera, som gaserna vanligtvis äro starkt upphettade. På detta sätt kunna heja
Fig. 12.
Källa: Project Runeberg ·