Sida 347
Kroppars beståndsdelar
Krom förekommer sparsamt, mest i s. k. kromjärn, en förening af krom, järn och syre. Framställes med svårighet och är ett grått pulver utan teknisk betydelse. Flere af dess föreningar användas till målarfärger. Ett af dess salter (kaliumbikromat) användes i galvaniska staplar.
Aluminium är en hvit, smidbar metall, som ej angripes af luften och börjar därför, när den lättare än förr kan framställas, få stor teknisk användning dels som metall, dels i legeringar.
Aluminium reduceras numera ur sina föreningar medelst en elektrisk ström; därigenom har priset på metallen fallit så, att, då den år 1854 kostade mer än 2,000 kr. pr kg., den år 1891 endast uppgick till ett pris af 1,50 kr. pr kg.
Aluminium angripes af saltsyra och natronlut. De vanligaste legeringarna äro: aluminiumbrons (koppar, zink, aluminium), herkulesmetall (aluminium, nysilfver), tiersargent (aluminium, silfver).
Aluminium förekommer ymnigare än någon annan metall, dels, ehuru sällsynt, som fri, kristalliserad oxid (korund, safir och rubin), dels i salter och i synnerhet i förening med kiselsyra som beståndsdel i granit, gneis och andra bergarter samt i den genom deras vittring uppkomna leran, som består af mer eller mindre rent aluminiumsilikat. Den renaste leran, kaolin- eller porslinslera, är hvit; oren lera åter är gråblå. Ren lera är eldfast, oren smälter.
Af lera tillverkas olika slags lervaror, t. ex. äkta porslin, fajans, krukmakar gods, tegel m. m.
Vanlig alun (kalium-aluminiumsulfat) framställes af alunskiffer, innehållande aluminium, kalium, järn, svafvel, syre och bituminösa (kolvätehaltiga) ämnen, och bildar stora, vackra kristaller. Den användes i färgerier och i pappersfabrikationen till limning af papper m. m.
Guld har en vacker gul färg och träffas i jorden alltid gediget; det är den tänjbaraste af alla metaller, angripes ej alls af luftens syre. Rent guld är alldeles för mjukt att användas till mynt eller prydnader, hvarför det blandas med koppar. Gruldhalten angifves i karat. Arbetsguldet i Sverige måste hålla minst 18 karat, d. v. s. 18 delar guld mot 6 delar koppar.
Af guldets föreningar äro följande de viktigaste: knallguld, erhållet genom att fälla guldklorid med ammoniak och användt vid förgyllning af porslin, samt ett dubbelsalt af cyanguld och cyankalium (cyan är en förening af kol och kväfve), som användes vid galvanisk förgyllning.
Platina förekommer likasom guldet alltid gedigen, är hvit, i hög grad tänjbar, mycket tung, angripes ej af luften samt äger förmåga att på sin yta förtäta gaser; däraf dess användning till s. k. platinalampor.
Källa: Project Runeberg ·