Sida 359
Gasers egenskaper
359
Om vi bestiga ett högt berg, där lufttrycket är mindre, erfara vi en obehaglig inverkan, enär blodet utpressas genom de med tunnare hud försedda delarna af vår kropp. Detsamma är ock förhållandet vid användande af s. k. koppglas.
Barometern har redan länge tjänstgjort som väderleksspåman; man har nämligen märkt, att barometerns förändringar stå i samband med väderlekens växlingar, så att en fallande barometer i allmänhet bebådar mulen himmel, en stigande barometer åter vackert väder. Efter 1854 har detta samband närmare studerats. Observationsorter hafva inrättats på flere ställen, och kartor, s. k. synoptiska, hafva upprättats for hvarje dag. Sådana kartor har man tillfälle att dagligen se i flere af våra allmänna tidningar. De förfärdigas på följande sätt. Man utsätter för hvarje observationsort b arometer ståndet, hvarefter man sammanbinder de ställen, som hafva samma lufttryck; de kurvor, som man pä så sätt erhåller, kallas isobarer; dessa kröka sig omkring punkter, där barometern står högst eller lägst. De förra kallas barometerwaxima, de senare minima eller stormcentra. På dessa kartor utsättas vidare pilar, som angifva vindens riktning och styrka. Man finner vid akt-gifvande på dessa kartor, att luften rör sig frän maxima mot minima, där luften stiger uppåt för att i de öfre luftlagren åter strömma mot maxima och där nedfalla. Till följd af jordens rotation och luftens tröghet strömmar luften ej rätt in mot minima eller rätt ut från maxima, utan den får en spiralrörelse. På norra halfklotet sker rotationen kring ett maximum medsols, kring ett minimum däremot möt-sols. Således öster om minimum bläser sydliga vindar, norr därom östliga, väster därom nordliga .och söder om minimum västliga. Maxima hålla sig vanligast längre tid öfver ett och samma ställe, då däremot minima röra sig med större eller mindre hastighet i en riktning mot öster. Ju närmare isobarerna ligga hvarandra, desto starkare är vinden, och i allmänhet äro de närmast hvarandra nära intill minima, där således stormen är starkast. Närmar sig således ett minimum till ett ställe, faller barometern, vinden är sydlig och tilltager alltmer i styrka, tills minimum passerar, då vinden nästan helt och hållet upphör för att åter, då minimum passerat, börja med oförminskad styrka, men då från norr. Passerar ett minimum norr om en plats, så är vinden västlig; passerar det söder om platsen, är vinden östlig. Man kan under ett par dagar följa ett minimums gång och således äfven förutsäga stormar. Det är ej endast stormar, som kunna angifvas, utan äfven andra väderleksväxlingar, men för att förstå dessa böra vi hafva en inblick i värmets företeelser; vi spara därför detta till värmeläran, då vi återkomma till vidare redogörelse och förklaring öfver de synoptiska kartorna.
Då en gas är innesluten i ett kärl, utöfvar den ett tryck på väg-
Källa: Project Runeberg ·