Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

elektriska lokomotivet innehöll en dynamomaskin, som drefs af en dylik maskin, stående i maskinhuset och som sattes i gång af en ångmaskin. Dynamomaskinens ena pol stod i förbindelse med mellanskenan; dess andra pol förenades med de yttre skenorna. Strömmen upptogs alltså från skenorna af lokomotivets maskin, som därigenom sattes i rörelse och genom remtyg kringvred hjulen.

Ett annat sätt att föra elektriciteten till vagnen är att begagna en isolerad ledning, anbragt på stolpar vid sidan af järnbanan. På denna ledning löper då en trissa, hvilken genom en tråd drages framåt af vagnen och genom hvilken strömmen införes i vagnen.

Vi skola omnämna några sådana elektriska järnbanor: 1:o) den vid Lichterfelde nära Berlin, hvilken alltsedan 1881 varit i regelbunden verksamhet, 2:o) grufbanan vid de sachsiska bergverken vid Zankeróde af 700 meters längd, 3:o) å Pelarbanan i New-York har man delvis gjort bruk af elektriciteten för bantågens framförande, nämligen på en längd af 3220 meter, 4:o) Bersbrook och Newry elektriska järnbana har 3 engelska mils längd. Denna bana är af särskildt intresse, emedan den drifves med vattenkraft. Ungefär vid midten af banan finnes ett vattenfall, som drifver en turbin, hvilken i sin ordning sätter en dynamomaskin i gång. Lokomotivet väger 8 ton och kan i sin kupé upptaga 34 passagerare samt åtföljes af en lastvagn; hela den vikt, som kan framdragas, uppgår till 26 ton. Lokomotivet utan godsvagnen kan uppnå en hastighet af 15 engelska mil i timmen.

Vid de järnbanor vi nu angifvit har strömmen förts från en stationär dynamomaskin. Men det är klart, att man jämväl kan anbringa staplar eller accumulatorer på lokomotivet. Staplars användande skulle dock blifva för dyrbart och obekvämt, men däremot lämpa sig accumulatorer förträffligt för detta ändamål. En mängd sådana anläggningar äro ock gjorda i synnerhet till spårvagnar, som t. ex. i London, Brüssel, Berlin m. fl. ställen.

Telefonen. En af de intressantaste af de många viktiga uppfinningarna inom elektricitetens område är ljudets öfverförande på stora afstånd medelst elektricitet. Denna uppfinning har vunnit vidsträckt tillämpning, i synnerhet inom vårt land, hvilket i detta hänseende tagit försteget för nära nog alla länder.

Fig. 72.

Redan år 1860 gjorde Reis i Tyskland försök att medelst elektricitet öfverföra ljudet, därvid användande den upptäckten, att en järnstång förlänges, när han magnetiseras, och förkortas, när