Sida 673
Storbritannien med Irland.
77 i
senare tiden har det industriella lifvets utveckling gifvit upphof åt en stor mängd ypperliga fackskolor.
Englands folk är sammansatt af mycket skiljaktiga beståndsdelar. Tidigast anses här hafva bott ett mörkhyadt urfolk, mer eller mindre nära besläktadt med baskerna i Spanien, men redan långt före vår tideräknings början vunno ariska stammar fotfäste på öarna, un%der det handeln med tänn bragte sydvästra England i förbindelse med kulturfolken vid Medelhafvet. Af de keltiska folk, som vid Kristi födelse behärskade öarna, måste briterna i det nuvarande England för några århundraden böja sig under romarväldet och mottogo därifrån kristendomen. Eedan fore rikets fall synas germaner af sachsisk stam ha bosatt sig på sydöstra kusten och inkallade, sedan romarne lämnat landet, omkr. 450 sina fränder angler och sachsare från Jutska halfön, hvilka efter ett förbittradt utrotningskrig gjorde sig till herrar öfver hela England, där de bildade sju" små konungariken. På 800-talet måste dessa förena sig till ett helt till värn mot en ny fiende, de danska vikingarne. Danmark lade för en kort tid hela England under sitt välde, och det utmattade landet hemföll 1066 efter ett svagt motstånd under en annan vikingastam, hertigarne i det franska Normandie, hvilkas krigare delade dess jord mellan sig och hårdt förtryckte det inhemska folket. Efter någon tid smälte dock eröfrarne och de besegrade samman, och i förening af-tvungo de konungarne den s. k. magna charta, som innehåller grunddragen till engelska folkets fri- och rättigheter. En långvarig kamp med Frankrike följdes af blodiga inre strider, och sedan England anslutit sig till reformationen, följde 1603 föreningen med Skotland under en konungaätt. I en lång och ihärdig kamp försvarade Englands folk sin politiska frihet mot konungarnes anspråk på envälde och slöt sig efter hand fastare samman med Skotland. Efter stuartska husets fall 1688 har Englands frihet bestått oförkränkt och riket har haft att fägna sig åt en uppblomstring, nästan utan like i världshistorien, och en jättelik utveckling af sitt kolonialvälde, från hvilket Nord-Amerikas förenta stater visserligen lösgjort sig, men som endast så mycket mera tillvuxit i alla andra delar af jorden. Den enda mörka näcken på den ljusa taflan bildar det olyckliga Irland, som engelsmännen på 1100-talet började eröfra och där de öfvade ett gräsligt förtryck. Det ursinniga nationalhat, som däraf framkallats hos irländarne, synes nu i sin ordning på väg att göra om intet alla Englands försök att genom reformer förbättra Irlands ställning.
I spetsen för regeringen står en konung eller, såsom nu, en drottning, högt vördad såsom rikets representant, men med ringa makt och som sedan 1707 aldrig gjort bruk af sin rätt att vägra stadfästelse å folkrepresentationens beslut. Regeringsmakten utöfvas i själfva verket af ansvariga ministrar, hvilka numera alltid utses bland majoriteten i
Källa: Project Runeberg ·