Sida 158
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
dermed godtgöra den hänsynslösa partiskhet mot henne, som det femtonde århundradets häfdatecknare lagt i dagen, en partiskhet som icke ens skytt smädelser af gröfsta art. Med skäl kan man framkasta frågan, huru det hade gått med unionen mellan de nordiska rikena, derest hennes starka ande en längre tid hade fått trycka sin prägel på händelsernas gång; men om i följd af hennes inflytande unionen hade vunnit bestånd, kan man icke underlåta, äfven med tacksamt erkännande af den helsosamma reaktion hon bragte till stånd mot adelns* herradöme och sjelfsvåld, att ytterligare fråga, om en sådan union skulle på längden hafva blifvit för Sverige gagnelig.
Frågorna framställa sig sjelfmant, men vi behöfva icke upptaga dem till besvarande. Margareta dog, och unionen, representerad af konung Erik, gjorde sig snart omöjlig.
Vadstena kloster1.
De äldst» Yadsteuabrädtrne. — Fru Birgitta förklaras för helgon af påfven i Roma 1391. — Heliga Birgittas skrinläggning. — Högtidsåret 1394. — Abbedissan Ingegerd. — Vallfärder frän utlandet till Vadstena. — Birgittinerkloster utom Sverige. — Literär verksamhet. — Bräder oeh systrar. — Kyrka ork klosterkyg-nader. — Yenezianen Pietro Untrinis resa.
Äfven under det tidskifte som senast varit föremål för vår uppmärksamhet utöfvar fru Birgittas ande en kraftig verkan. Vi se det af den ifver, med hvilken hennes klosterstiftelser omfattades. Den ena gåfvan efter den andra lemnades dit och Vadstena blef ofta en mötesplats för dem som nitälskade för fru Birgittas verk, men som just dessa voro de framstående männen inom det politiska området, kunde klostret cch samqvämen der mellan dess gynnare icke undgå att få en viss betydelse äfven för det verldsliga lifvet.
Men det var icke alltid glädjande nyheter, som klostret fick infora i sin minnesbok; det led äfven stora förluster. Priorn i Alvastra herr Peter, den heliga Birgittas biktfader och följeslagare, afled i Vadstena biskopsgård år 1390, biskop Nils i Linköping, klostrets gynnare och en af de mest nitiska vänneme af den heliga Birgittas minne, dog år 1391. Samma år bortgingo, för att nämna allenast ett par, fru Birgittas son herr Birger Ulfsson och Johannes prest, en af de äldsta vadstenabröderne, en andlig talare, som inom klostret kallades den andre Krysostomos, som kunde i det närmaste hela “Bibeln utantill och samlade flere band af predikningar för söndagar och helgondagar.
Detta år 1391 blef i ordens historia fröjdefullt, i det påfven Bonifacius IX i en bulla af den 7 oktober omsider gaf sitt bifall till de enträgna bönerna, att fru Birgitta skulle inskrifvas bland kyrkans helgon. Redan föregående aftonen förkunnades den stundande festen för Romas befolkning genom ringning med stadens alla kyrkklockor. Den 7 på morgonen gick påfven, beledsagad af kardinaler, patriarker och prelater, alla klädda i hvita mässkläder, till Vatikanens kapell, hvarest väggarna voro prydda med dyrbara tyg och golfvet beströdt med löf och doftande örter. Den helige fadern sjelf läste
1 Jfr s. 89 o. f.
Källa: Project Runeberg ·
