Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

konungen, hvilken dock, hindrad af ett uppror af de jutska bönderne, som icke ville erlägga den nya skatten, icke kunde komma förr än den 8 september. Man mottog honom med en högtidlig procession och bröt sedan upp för att följa honom till Stockholm. Vid Södra Staket mötte dem marsken med en stor skara. Följet var nu så ansenligt, att konungens embetsmän klagade öfver brist på mat och öl, men Karl Knutsson gaf dem allt hvad de behöfde. Konungen stannade ett par dagar på Valmundsön (nu Djurgården) och gick sedan öfver till Södermalm, der svenskame, anförda af biskoparne, mötte honom. Nu skedde det högtidliga intåget i staden. Konungen och marsken gingo arm i arm, och folket mumlade hörbart, att det hade varit vida bättre, om man till konung hade fatt marsken som såg mycket ansenligare ut. På Stockholms slott var marsken värd. Den 13 september 1441 hyllades konungen vid Mora stenar och den 14 kröntes han i Upsala, vid hvilket tillfälle 70 svenskar, danskar och bairare slogos till riddare, främst af alla Karl Knutsson.

Under tiden vistades den afsatte konung Erik på Gotland, hvarest han hade åt sig uppbygt ett säkert fäste, Visborg. Åf fästet återstå nu allenast oansenliga lemningar; om dess ursprungliga utseende kunna vi icke göra oss en föreställning annat än efter gamla teckningar (fig. 183 och 184), hvilka dock icke äro af så hög ålder som det vore att önska. Det var svårt att föijaga Erik, hvilken ännu icke hade förlorat något af den’ envishet som hade beredt hans rikens och hans egen olycka, och hvilken der borta hade en sy-selsättning som passade hans oroliga och våldsamma lynne, i utplundrande af fredliga sjöfarande. Han hade i sitt våld icke allenast fästet, utan äfveu staden, som var, efter tidens förhållanden, väl befäst (fig. 185, jfr fig. 35).

Kristofer» regering (1441—1448).—Förhållandet till frfimmande makter.

Kristofers personlighet. — HnnsestXderna. — Kristefers eriksgata samt krtfning i Danmark 1445. -Brkebiskopen i Upsala får titeln prlmns Sneelm. — Krlstofers ftrm&lntng med Doreten af Brandenbnrg. — Den afsatte konnng Erik ock qjSrtifveriet i fotentfffn. — Tyska orden ock Gotland. — Krlstofers anfkllsplaner mot Ryssland oek Lftbeek. — Konnng Kristofer, dVd i januari 1448.

Under det konung Kristofers val förbereddes, hade hvarjehanda rykten om hans personlighet varit i omlopp: enligt somliga var han mycket barsk och hård, under det andra sade honom vara ytterst godmodig och gladlynt. Karlskrönikan, som likväl är något partisk, säger sig icke hafva en enda dygd att berätta om honom; han var hetsig och vinnläde sig om att stifta oenighet, han var dålig i tal och lefverne, svor och dobblade o. s. v. När vi gå att granska de inre förhållandena under konung Kristofers tid, skola vi se till, i hvilken mån de verkliga förhållandena gifva stöd åt detta klander. Hans yttre politik är egnad att ådraga honom beskyllningen för ombytlighet och brist på ordhållighet.