Sida 378
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Verksam, modig, ifrig att fullfölja sina ärelystna planer och begärlig efter yttre glans och inflytande, men derjemte en man, som ej höll sitt ord och icke drog sig för att, blott han kunde vinna hvad han eftersträfvade, använda förräderi, svek och osanningar, en man slutligen som för sina egna storhetssträfvanden icke hade tid att söija för sina länders sannskyldiga bästa, som icke insåg att just deruti skulle den säkraste underpanten för hans egen storhet ligga — sådan var konung Kristiem. Han icke blott understöddes i sina strafvanden, utan äfven eggades till deras fullföljande af sin gemål, mot hvilken en ganska stor förbittring rådde i Sverige. Ett klart hufvud och fast beslutsamhet voro hennes goda egenskaper, men de användes förnämligast för att vinna makt och öka hennes penningtillgångar.
Den 21 maj 1481 afled konung Kristiem I och begrofs i Roskilde i de heliga tre konungars kapell, hvilket han låtit uppbygga vid sidan af dervarande domkyrka. Fjorton år senare (1495) jordades hans gemål vid hans sida.
Sveriges förhållande till de östra grannarne. 1471—1481.
Finland. — TotUrnc. — Livllndskå orden. — XoYgtrod. — Ryssland.
I Finland herskade efter Karl Knutssons sista regeringstillträde Tot-tarne. Att hafva sitt län i Finland var visserligen i följd af afståndet detsamma som att vara skild från ett verksammare ingripande i Sveriges politiska tilldragelser, men till ersättning kunde det tjena, att de finska länen voro mycket inbringande. Antalet af frälsemän i denna afsides liggande del af Sverige var jemförelsevis ringa, hvaraf följde, att en finsk länsherre fick uppbära skatter af nästan alla länets inbyggare.
För den, som hade ett dådkraftigt lynne, medförde en förläning i Finland vida större tillfälle till verksamhet än besittningen af ett län i sjelfva Sverige. I Finland, särskildt öster ut, hade man ociviliserade grannar och måste derfor lefva så godt som på ständig krigsfot, hvilket gälde nu mycket mer än förr, sedan i Ryssland hade bildat sig ett rike, som sökte tillegna sig deii vesterländska bildningens goda, men just derigenom vann äfven större förmåga att skada sina lärmästare.
Axelssönerne hade en viss benägenhet att bilda en stat i staten. De verkade troget tillsammans och omständigheterna gynnade dem. Vid den tid, som nu syselsätfer oss, var herr Erik Axelsson herre öfver hela östra Finland, hvilket var lagdt under fästena Viborg och Tavostehus. I vester om honom satt brodern Laurens som herre på Raseborg, och det var båda lätt att underhålla lifliga förbindelser med den tredje brodern herr Ivar på Gotland.
Sedan de dragit sig tillbaka från deltagandet i Sveriges regering, under det de lefde i mer eller mindse öppen ofred med konung Kristiern, sökte de ett fält för sii) företagsamhet i östern och fingo ett sådant allra först genom den oreda som herskade i den livländska orden och inom dess område.
Källa: Project Runeberg ·
