Sida 61
Folkungatidens slut. 1350—1389
borgare och alla gutar. Så uppkommo berättelserna om svek och bedrägeri, huru konung Valdemar förklädd smög sig in i ung Hanses hus och vann hans dotters kärlek, hvilket sedan kom honom till pass, när han återvände med härsmakt, en berättelse som bevisligen är oriktig. Det är möjligt att icke större trovärdighet tillkommer berättelsen om rike Nils guldsmed och hans spotska dotter, som drogo till Danmark och eggade konungen till härfärd genom sitt tal om öns stora rikedom. Visan förtäljer:
Nils guldsmed drager till kungen och ljuger, den lede forrader och slemme tjufver:
De gutar hafva så mycket guld, de kunna det icke ega, svinen äta af silfvertråg, hustrur spinna med guldtenar1.
Då vi nästa gång komma att tala om Gotland, är ön ett hufvudtillhåll for de fruktade vitaliebröderne.
Stormännen göra hertig Albrekt till konung.
De landsforvista sveuska stormännen begåfvo sig i början af april 1363 från Visby till Tyskland, livarest de först erbjödo Sveriges krona åt grefve Henrik, kallad den jern-hårde, af Holstein. Då han icke var hågad att mottaga henne, vände de sig till mecklenburgarne och fingo hvad de sökte i konung Magni systerson, den yngre hertig Albrekt.
Midsommardagen detta år af-slöts ett förbund mellan de meck-lenburgska furstarne, grefvarne af Holstein och kånsan. Her-rarne skulle sända i striden 1200 riddare och svenner, städerna skulle lemna lika många mark silfver och så många skepp som be-höfdes, med manskap och utrustning. Nästa nyår skulle förbundet träda i kraft och gälla för ett år. Det gälde närmast konung Valdemar, men äfven alla som 61 > 62, Hyskor och hakar af silfver.
kunde anses vara hans bundsförvandter, till hvilka man helt visst räknade hans måg och dennes fader. Emellertid försöktes nya underhandlingar, hansedag
1 Sländtcnar af guld.
Källa: Project Runeberg ·
