Sida 100
blef farligt sårad. Under fredstiden avancerade han 1831 till öf-verste vid skarpskyttekåren och 1841 till generalmajor, blef 1850 generaladjutant eller chef för armeens generalstab och 1851 generallöjtnant. Under ryska kriget erhöll han i Mars 1854 befälet öfver den s. k. lätta divisionen. Under Krim-fälttåget befanns han vara en af de bästa anförarne, ehuru han icke var omtyckt af soldaterna, i anseende till sin öfverdrifna benägenhet för ett noggrant iakttagande, äfven i fält, af de minsta reglementariska föreskrifter. Vid Alma kommenderade B. venstra flygeln, och vid Inkerman fick han i armen en blessyr, som nödgade honom att för helsans återvinnande begifva sig till Malta. I Mars 1855 infann han sig åter på Krim och öfvertog snart derpå befälet öfver den expeditions-kår, som i förening med eskadern under Lyons intog Kertsch och Jenikale den 24 och 25 Maj. Tyvärr blef segern befläckad genom plundringen af Kertsch och förstöringen af dervarande museum. Den 18 Juni bivistade han det misslyckade angreppet på Redan; hvarpå han lemnade armeen för att återvända till England. Vid de banketter, som i hemlandet gåfvos honom till ära, yttrade han sig på det bestämdaste till förmån för det hittills bestående militärsystemet och tillbakavisade energiskt de beskyllningar mot detsamma, som af de i krigskonsten oinvigda och isynnerhet af pressen blifvit framkastade.
Badianan* James Buchanan, den nuvarande presidenten i Nordamerikas Förenta Stater, föddes af irländska föräldrar år 1791, och har således uppnått en ålder af omkring 67 år. Uti sjelfva hans härkomst kan man redan finna en orsak till hans motvilja för England och dess politik. Likväl har han under en lång tid stått i vänskapligt förhållande till några af ledarne för det konservativa partiet i England, och man påstår sig af honom hafva hört det yttrandet, att märkvärdigtvis hafva Tories städse visat mer sympati för de Förenta Staterna än Whigs. Det smickrande bemötande, som han i Petersburg fick röna icke allenast vid kejserliga hofvet, utan ock bland den högsta adeln, — alldeles motsatt det kalla emottagandet i England, — torde väl icke hafva förfelat sin verkan; man har till och med hållit honom för en ryssvän, och man gör det ännu: — Washington Irwing beskrifver på ett ställe en gammal holländsk familj i Newyork, hvilken betraktade Yan-kees ”med största respekt och afsky.” En dylik hållning torde, såsom New-Quarterly Review anmärker, den engelska aristokratien hafva iakttagit mot Buchanan under tiden af hans officiella ställ-
