Sida 387
Ny-Kairo. Nu förkunna högljudda trumslag svarta gardets ankomst: ståtligt anrycker det nu med sina purpur-rockar och svajande fjäderbuskar, och bildar vid kanalens brädd en spalier för de utländska diplomaternas kår och för de högre mohammedanska andlige. Slutligen ankommer Paschans vikarie. Vicekonungen Said är nemligen genom en resa hindrad att bivista Nilens genomskärning; derföre kommer nu hans general-adjutant Koluth-Bey. Under folkets jubel framföres nu Nilbruden: på en med otaliga fanor, kransar och band utstyrd båt står en vaxfigur i bruddrägt. Allt skådar nu väntansfullt mot östern, mot solens uppgång; denna höjer sig, då gifver Paschan tecken till genombrytning. Samma Israels son, som förut gjorde första spadtaget, gör nu äfven det sista; Nilen gräfver sig hastigt en större öppning, och långsamt Sjunker hans brud honom till mötes från båten. Men allas ögon vända sig nu mot ett vida intressantare skådespel: tjenstfördiga negrer ställa en mängd små pungar framför vicekonungen; de äro uppfyllda med silfvermynt af nyaste prägel. Stående tätt vid kanalens brädd kastar Koluth-Bey penningarne i kanalen: detta är egentligen Nilbrudens hemgift; men i den våta brudgummens ställe öppna sig tusende korgar, förkläden, händer och munnar, för att emottaga det glänsande offret. Och allt jublar af glädje öfver återkomsten af Nilöfversvämningen, hviiken Egypten, denna lilla himmel på jorden, har att tacka för hela sin rikedom.
tfya franska målningar. (Efter en tysk tidskrift.) Sedan den 17 Augusti förlidet år, omedelbart efter prisutdelningen, hafva en stor del af de i Paris utställda målningarne blifvit förda till Brtissel; från och med den 15 Séptember har salongen i Paris varit tillsluten (sedan expositionen varat ifrån den 15 Juni). Historiemålningen och den religiösa målningen hafva varit föga representerade, åtminstone genom franska konstnärer. Ty Yvons stora bild: ”Stormningen af Malakoff” — stor i anseende till formernas och gestalternas dimensioner — synes ej vara annat än en illustration af det herrskande partiet, en bild, verkställd på befallning från högre ort. Likasom den så kallade ”Pferde-Krtiger” i Berlin målade parader, så målar Yvon bataljstycken; ty mer än en parad i stor skala var väl knappast hela Krim-fälttåget for den franska arméen! Vernet aktade sig för att utföra dylika bilder i historiemålningens dimensioner; han höll sig i sådana fall inom genrens gränser. Yvon ville åstadkomma något mer, och misslyckades. I genremålning har salongen haft att uppvisa flera förträffliga stycken af franska mä-
