Sida 397
men likväl kämpade han sig genom gatuhvimlet fram till byns torg. — Till lön för denna hjeltebragd blef han utnämnd till kommendör af hederslegionen och till brigadgeneral. Ar 1850 kallade prinspresidenten honom till Paris och utnämnde honom, sedan Canrobert någon tid förut hade fört befälet öfver en brigad fotfolk, till sin adjutant. 1 denna ställning befann han sig, då statskuppen inträffade, och bibehöll sig äfven under kejsaren med en divisionsgenerals rang. Under de första striderna på Krim var han befälhaf-vare för första infanteridivisionen. Då S:t Arnaud dog, lades ledningen af hela belägringen af Sebastopol i hans händer. Just på denna tid rådde så egendomliga förhållanden, t. ex. en fortfarande oenighet mellan generalerna med afseende på den rigtning, som borde gifvas åt hufvudanfallet, att operationernas misslyckande under hans befalstid icke kan anses som ett bevis på hans bristande förmåga såsom öfverbefäihafvare. Han anhöll sjelf om afsked och var sjefförsakande nog, att under sin efterträdare, Pelissier, fortfarande tjena i spetsen för andra divisionen. Han var utomordentligt älskad bland trupperna, emedan han alltid på ett uppoffrande sätt sörjt för deras materiella väl; och så ofta han visade sig, blef han derföre helsad med höga rop. Detta kunde icke vara angenämt för Pelissier, och C. erhöll derföre den 26 Juli en telegrafdepesch från krigsministern, att kejsaren uppfordrade honom att för sin hälsas skull återvända till Frankrike. Då C. svarade, att bekymmer för egen hälsa icke skulle förmå honom att sätta gräns för sin verksamhet, inträffade snart en ny depesch, som ålade C. att återvända hem till personlig tjenstgöring hos kejsaren. Till följd deraf lemnade C. Krim den 8 Augusti; kejsarens förtroende bibehöll han oförminskadt, och blef efter hvartannat utnämnd till marskalk, till senator och slutligen till en af Frankrikes fem öfver-kommendanter. Äfven utförde han, som bekant, en beskickning till Sverige.
Dahl, Johan Christian Clausen. Norrsk målare; föddes 1788 i Bergen; kom 1811 till konstakademien i Köpenhamn efter att förut hafva varit i lära hos en dekorationsmålare. D. begaf sig 1818 till Dresden, der man erbjöd honom en fördelaktig plats, hviiken han dock afslog för att följa dåvarande danska kronprinsen (sedermera konung Christian Y1II) på en resa till Italien; men två år derefter återkom D. till Dresden och blef nu anställd som professor vid dervarande akademi för de fria konsterna. Här dog han d. 14 Okt. 1857. D. har isynnerhet egnat sig åt landskaps-
