Sida 3
Bon B^non Bärin Ha^vae^.
Det militäriska inflytandet är i Spanien ganska betydligt. Detta är naturligt uti ett land, som under mer än tvenne mansåldrar med få afbrott genomkämpat långvariga inre och yttre krig. Utan att tala om Spaniens anslutande till den europeiska koalitionen mot det kungamördande Frankrike (1793—1795) eller om kriget med England, som blef en följd af förbundet med Napoleon, bar den olyckliga pyreneiska halfön från 1808—1814 kämpat mot det franska verldsbeherrskandet och från 1814—1826 mot sina upproriska kolonier, samt från 1833—1840 rasat mot sig sjelft uti ett fruk-tansvärdt partikrig. Hertigens af Angouléme .intåg och de särskilda revolutioner, resningar och myterier, som tillhöra denna samma tidrymd, kunna i jemförelse med ofvannämnda storartade strider endast anses såsom episoder. Om ock arméen under denna eviga vapendans har ernått ett ganska märkligt inflytande, så existerar dock icke något egentligt soldatvälde. Den nyaste spanska historien ar nära förbunden med de militäriska namnen Cordova, Espartero, Narvaez och 0’Donnell, men alla dessa generaler äro hufvudmän för partier; hvar och en af dem representerar en politisk grundsats, eller utgör, om'man så vill, dess personifiering. För att straxt fästa oss vid de sednaste tilldragelserna, representerar Espartero Progressisterna, 0’Donnell de liberala Moderados och Narvaez de mera monarkiska Jovellanos. Deraf följer, att dessa sednaste händelser icke beteckna blott en omvexling i de ledande personerna, utan en politisk omkastning.
Don Ramón Maria Narvaez, som för ögonblicket*) innehar makten, är en son af det sköna Andalusien, som icke blott fram-
) Detta skrefd i Januari 4857.
