Sida 561
åtföljas af svansar, andra synas som en ljuspunkt, omgifven af en nebulös materia, liknande ett utbredt liår, utan svans; andra åter sakna båda nyssnämnda egenheter och likna helt och hållet en stjerna eller planet. Slutligen finnas de, som endast synas formerade af en enda dunstmassa, utan tecken till kärna.
Svansen från en komet utsträcker sig understundom på en ganska betydlig distance från kärnan. Uti Mars månad 1843 såg man en komet, hvars svans upptog ett vinkelafstånd af 40°. 1680 års komet hade en utsträckning af 90°. 1769 års komet upptog
en båge af 97° på himmelen och den, som observerades 1618, utsträckte sig ända till 104°. Ar 1744 observerades en komet med 6 serskilda svansar, af hvilka hvar och en hade en längd af 30 å 40° och alla tillsammans upptogo en bredd af omkring 44°. De fleste framställa sig dock med betydligt mindre dimensioner.
Kometerna kunna endast vid begränsade tider upptäckas. Man varseblifver dem på de ställen, hvarest man de föregående dagarne allsicke sett dem. En eller flere dagar derefter hafva de betydligt förflyttat sig bland stjernorna och man kan på detta sätt följa deras rörelse under flera dagar, veckor och månader, tiils de helt och hållet försvinna. Ofta förlorar man kometen ur sigte, då han är nära solen, emedan denna sednare himmelskropp med sitt lifliga sken borttager kometens ljus; men snart upptäcker man den ånyo på andra sidan solen och någon tid derefter försvinner den alldeles.
Kometer som plötsligt visat sig, hafva fordomdags framkallat mycken fruktan; man betraktade dera först som meteorer, framal-strade uti atmosferen. Tyeho Brahe förklarade dem vara verkliga himmelskroppar. Kepler trodde att de hade en rätlinig bana uti rymden. Hevelius betraktade dem såsom skapade uti atmosferen och trodde att de beskrefvo parablar, hvars conc-avitet var vänd åt solen.
Newton är den förste, som gifvit tillkänna kometernas rörelser efter verkliga lagar. Han säger att de beskrifva sina banor omkring solen uti mycket aflånga ellipser, och som de icke blifva synliga förrän de komma i hennes grannskap, tyckes det som om de rörde sig uti parablar, i hvars brännpunkt solen är belägen.”
21« Året 1333 (Ett år af Gustaf III:s regering); Historiskt
skådespel i Fem akter, af Philipp J. Meyer.
23« Året 1399 {Ett sorgspel under Gustaf III:s regering); Hi-storiskt-dramatiskt försök i 4 akter, jemte ett Förspel, af Philipp J. Meyer.
Det ögonblickliga intresse, som dessa två samtidigt från trycket utkomna teaterpjeser egt genom den offentligt förda polemiken
samtiden. 36
