Sida 569
FÖLJETONG.
(Insändt.)
Oår det an att lösa sockenbandet?
Denna fråga är väl längesedan med ja besvarad, icke blott af tanken och historien, utan ock af trenne svenska riksstånd vid slutet af sista riksdagen, då sjelfva Lagutskottet fann tiden vara inne att befria svenska församlingen från ett af de allra orimligaste band på samvetsfriheten, men ännu har ej regeringen blifvit färdig med att sanktionera Riksens Ständers beslut, och ännu hoppas således våra domkapitel, att högvördiga ståndets i ellofte timman ingifna ömkliga supplik af regeringen skall framkalla ett bleklagdt nej på denna folkrepresentanternas begäran. Här skall dock efter allt utseende presternas hopp komma på skam; ty samma regering som nyligen, tvärtemot ridderskapet och adelns protest, upphäft den barbariska husagan, kan ej akta på presteståndets böner att det barbariska sockenbandet måtte varda bibehållet. En folklig regent kan ej vilja begagna sitt veto mot en reform som är hela folkets önskan och som med hvar dag blir allt mera nödvändig. Mycket går an i Sverige som numera knapt är möjligt i Volhynien, Dal-matien eller Neapel, mycket som ej ens låter höra sig i Tunis och Tripoli, mycket som sjelfva suveränen på Madagaskar måste låta fara, men att bibehålla sockenbandet går bestämdt icke an. Hvårföre? Jo, ty sockenbandet har redan lossnat på många orter i Sverige; och det löses alltjemt, hvarhelst ett kyrkligt medvetande vaknar. En liten utredning af frågan torde vara tillräcklig för att ådagalägga vrångvisketen af presteståndets och domkapitlens demonstration.
Här, likasom oupphörligt så snart någon kyrkoförbättring i Sverige kommer å bane, framhålla vederbörande det hemska spöket af oordning och villervalla, hotelsen att allt skulle gå sönder, om man aldrig så litet ville röra på den gamla författningen. Nu är det icke meningen med sockenbandets lösning att upphäfva svenska kyrkans gamla territorialform eller flytta sockengränserna, hvad angår presterskapets tionde och öfriga i lag bestämda inkomster. Hvarje sockenbo skulle ock, hädanefter som hittills, komma att
