Sida 285
sammankallande 1710 och 13 och aldrig sjelf vidtog sådan åtgärd. Efter att derpå hafva genomgått vetenskapernas tillstånd, lagstiftningen, myntväsendet, Sveriges förhållande till utrikes makter, lef-nadssättet m. m., kommer förf. till bokens sista kapitel, med öf-verskrift: ”Missnöjen i landet”; och vi tro oss kunna hänvisa sär-skildt på detta kapitel såsom bestyrkande det loford, vi ofvan uttalat öfver Fryxells objektivitet såsom historieskrifvare. Han framställer här de under Carl XII:s regering uppkomna missnöjena i fem olika skeden, allt efter de olika orsakerna och de särskilda tidpunkterna; vidare huru folkets känsla för konung och fosterland ”och särskildt för sin dåvarande konungs många utmärkta egenskaper” länge kämpade mot dessa anledningar till missnöje, och huru dessa tänkesätt isynnerhet tre gånger uppflammade till en brinnande kärlek och ett lågande mod. ”Första gången var”, — säger Fryxell — ”då, efter nederlaget vid Pultava, Sverge kastade danskarna ur Skåne och rustade sig till kraftfullt sjelfförsvar, allt under förutsättning af att snart se sin hjeltekonung återvända med seger och fred. Hoppet bedrog och förtjusningen slocknade för den gången. Den tändes omigen och två år derefter, när hela Sverge, lifvadt af Stenbock och litande på hans löften, uppsatte den här, som skulle slå fienderna samt möta och hemföra konungen och freden. Vi minnas uppträdet; men ock, huru äfven dessa förhoppningar blefvo gäckade, och grymt gäckade. Och likväl tändes de ännu en gång. Ännu en gång lyftade svenska folket förtröstansfullt sina blickar och armar mot konungen under hopp och bön om frälsning och fred. Det var hösten 1714 och vid underrättelsen om Karls återkomst till Stralsund. Detta häfte har visat på sina första blad folkets då rådande känslor; men sedermera ock, huru de äfven denna gång blefvo bedragna.”
Vi skrifva ingen kritik, minst en historisk; vi hafva blott velat anmäla detta nya häfte af de bekanta, i litterärt och stilistiskt afseende så obestridligt förtjenstfulia Berättelserna: må den insigts-fulla läsaren sjelf granska och dömma!
S. Studeutbesöket i Fiuland 1853.
Ynglingafärder från det ena nordiska universitetet till det andra hafva på senare tider blifvit temligen vanliga; och Upsalastu-denters under senaste års sommar aflagda besök hos Helsingfors-kamraterna har lifvats af samma friska anda, af samma varma broderlighetskänsla som de föregående af samma art. Äfven i den yttre formen liknade dessa studentfester sina föregångare, i det här
