Sida 523
tande fä vi tillskrifva, om förblandning af frivolitet och patos, af otukter och böner uppställdes som den högsta lagen i poesien, om qvickheten gjordes till måttstock för sanningen. Väl låter Göthe den goda Guden säga: af alla andar, som förneka, är skalken minst mig till besvär; men ”skalken” blir farlig i en tid, som ej kan sätta upp något motstånd emot honom, emedan den är osäker på sina egna moraliska begrepp. Det är icke svårt och ett kännetecken på svaga qvinnliga karakterer att snabbt kunna finna de små motsägelserna mellan idéerna och sedan frossa i den saliga känsla, att man är upphöjd öfver sin tid. Oeh tyskarne borde vara väl på sin vakt emot sådana naturer.
Heine står så framom alla sina medtäflare, att, när en gång de små personliga förhållandena hunnit glömmas, hela perioden sannolikt får namn efter honom; mycket af det, som han skapat, hörer också till verk af första ordningen. — Hans öfvermodiga fantasi, hans sprittande qvickhet tillrättavisades rätt ofta af det sunda menniskoförståndet, men icke af samvetet; och hans snillrika öga saknade denna varma kärlek för naturen, som ensam kan alstra en rik och tillfredsställande åskådning. Heine är den förste i sin skalde-art; måtte han äfven vara den siste!
Derby och Disraéli*
Edward Geoffrey Stanley, grefve af Derby, nuvarande hufvud-man för Englands konservativa parti, började sin politiska bana som liberal, ty Stanley’s höra till landets gamla whigfamiljer. Född 1796 den 29 Mars i Lancashire, erhöll M:r Stanley sin uppfostran i Eton och i Christchurch i Oxford och inträdde redan 1822 i underhuset, der han under de nästföljande 20 åren var ämnad att spela en betydande roll. Försigtigtvis betänkt på att först lära känna husets vanor och temperament, väntade han med sitt första talareförsök ända till 1824 och skördade redan här stort beröm. 1 sitt andra tal under samma session, hvaruti han behandlade irländska kyrkoförhållandena, visade han redan i hög grad en erfaren talares stridsfärdighet och raska takt.* M:r Maculay sade om honom, att hans kännedom om parlamentarisk försvarskonst liknar en instinkt och att fiet skulle vara svårt att nämna någon annan talare, som icke på sina åhörares bekostnad gjort sig till mästare
