Sida 123
dessa grundsatser och tillika i egenskap af den kyrkliga orthodo-xiens representant, trädde han i uppenbar fejd mot många af sina landsmän, men isynnerhet mot dem, som af den ny-europeiska kulturens och den moderna civilisationens tillegnande vänta all lycka och framgång för den grekiska nationen. Han var af den fasta Öfvertygelsen, att likasom den grekiska nationaliteten hittills genom sitt språk och sin religion bibehållit sig, så måste dessa begge också vara den enda, andliga häfstången till Greklands pånyttfödelse. Nygrekiskan, sådan den af O. skrifves och talas, närmar sig, dels i afseende på de enskilda orden, dels med hänsigt till grammatik och syntax, alltför mycket till forngrekiskan; ja, han var till och med ej obenägen för denna senares återinförande rent af såsom folks- och skriftspråk. Det är emellertid naturligt, att han just genom detta sitt framställnings- och skrtfsätt sjelf ej kunnat bli förstådd af folket, äfven om man just icke vill i allmänhet påstå detsamma i afseende på de minnestal, hvaraf han hållit flere äfven under sitt vistande i Athen, såsom t. ex. öfver bröderna Zosimas (1842), öfver Theodor Kolokotronis (1843) o. s. v. — Jemförelse-vis kan man säga, att om nuvarande grekiska gesandten i England och historiografen öfver grekiska frihetskampen, Spyridon Trikupis, alltsedan 1821 gäller såsom det nya Greklands utmärktaste politiska talare, så är ock O. dess förste andlige orator. Båsom sådan utmärker han sig såväl genom sina vidsträckta, positiva kunskaper, sitt djupa studium af den hel. skrift och kyrkofäderna jemte ett högt allvar, som ock genom snillets liflighet, genom fantasiens fruktbarhet och genom denna fina smak, förutan hvilken det hvar-ken gifves verkligt stora talare eller stora skalder. För öfrigt bör nämnas, att O. sjelf också verkligen uppträdt såsom poet, och har år 1825 utgifvit en elegi öfver kejsar Alexander. — Oikonomos dog den 8 Mars 1857 i Athen. Ett minnestal öfver honom af Bchinas utkom i Athen samma år.
Overwen* Den 24 Juli 1822 föddes i Hamburg Adolf Over-weg, som blifvit beryktad såsom Richardsons och Barths reskamrat i Afrika. Bedan han från sitt 13:de år begagnat undervisningen vid det s. k. Johanneum i sin fädernestad och efter att der hafva konditionerat ett par år, afgick han vid 21 års ålder till universitetet i Bonn. Här använde han två år på naturvetenskapliga studier, men slog sig förnämligast på geologi och begaf sig derpå till Berlin, der han fulländade sina studier ooh blef promoverad. Efter några års ytterligare vistande i denna stad var han just i
