Sida 97
i ett tillstånd af blomstring och förkofran, såsom man ock har allt skäl att vänta af dess fördelaktiga läge vid Deltats början, jemte de nordvestliga provinsernas stigande betydenhet. Den stora landsvägen från Kalkutta till nordvestra Indien löper genom Allahabad; den under byggnad varande ostindiska jernvägen går invid staden öfver Jumna, och ångbåtsfarten på öfra Ganges tar här sin början: allt omständigheter, som för framtiden måste stegra platsens vigt i både militäriskt och kommersielt hänseende.
Några lärda hafva ansett Allahabad för det af de grekiska och romerska geograferna omtalade, uråldriga furstesätet Palibothra; men detta påstående är dock mer än tvifvelaktigt. I Babers tid omnämnes den här ifrågavarande platsen under namn af Piag; under Akbar, som byggde fästningen, fick staden sitt nuvarande namn. Allahabad hörde till Stora Mogols rike till 1753, då Safder-Jang, visir i Audh, bemäktigade sig det. Redan 1765 kom det i Briter-nas händer, som bestämde det till residens åt Schah Alum. Men då denne 1771 lemnade staden, tillföll den åter Engelsmännen, hvilka uti 1773 års fördrag öfverlemnade den åt naboben af Audh. Denne afträdde den ändtligen 1801 till ostindiska kompaniet, hvil-ket sedan dess förblifvit i orubbad besittning deraf. Allahabad ligger 496 eng. mil (landväg) från Kalkuttä, 75 från Benares, 124 från Cawnpore och 391 mil från Delhi. Det myteri, som i början af Juni 1857 utbröt bland den fåtaliga gartoisonen i Allahabad, blef undertryckt isynnerhet genom öfverste Neills djerfva uppträdande, hvilken hade skyndat dit från Benares med omkring 150 man europeiska soldater.
Aluminium. Denna metall, som utgör lerans bas, är för chemisterna bekant sedan 1827. Wöhler var den förste, som visade prof deraf i Berlin. Den har stora företräden, såsom att den* är klangfull, låter hamra sig och legera sig med andra metaller samt har samma hvithet och glans som silfret; den till och med öfverträffar den sistnämnda metallen dels i lätthet (den är likväl 2^ gånger tyngre än vatten), dels deruti, att hvarken det uti luften befintliga syret eller andra syrsättande ämnen kunna inverka derpå. För dessa egenskapers skull hafva chemisterna mycket sysselsatt sig med aluminium. Ibland andra har St. Claire DeviUe af franska akademien och af kejsaren blifvit utrustad med betydliga penningesummor till närmare utredande af denna metalls egenskaper. Man har förenklat dess frambringande, och äfven andra framsteg äro gjorda; men en olägenhet, den stora kostnaden vid bered-
