Sida 404
Primen mf Preussen* Prins Fredrik Wilhelm Ludvig, hvilken sedan d. 23 Okt. 1857 haft uppdrag att såsom sin broders, konung Fredrik Wilhelm lV:s vikarie, leda preussiska statens öden, är redan vid framskriden ålder: han är född d. 22 Mars 1797, således i sitt 60:de år; till kropps- och själskraft synes han dock vara vida yngre.
1 April månad 1814 blef han major; d. 1 Jan. 1816 anförtroddes honom befälet öfver Stettiner-gardes-landtvärn-bataljonen; 1818 erhöll han såsom generalmajor befälet öfver gardes-infanteri-brigaden, och d. 1 Maj 1820 uppdrog honom hans fader, Fredrik Wilhelm 111, såsom belöning för hans tapperhet, öfverbefälet öfver första gardesdivisionen samt 1823, såsom general-löjtnant, befälet öfver en hel armé-kår. — Efter sin faders död erhöll han, såsom stående thronen närmast, titel af prins af Preussen, hvilken benämning alltid tillkommer thronföljaren, då han ej är son af den regerande konungen. Ar 1840 utnämndes han till infanterigeneral, d. 9 Mars 1848 till Rhenprovinsemas guvernör; konungen hyste nemligen det förtroende till honom, att han på denna upprörda tid vore särdeles egnad att befästa Rhenländerna i deras trohet mot det preussiska konungahuset.
Att prinsen under det ödesdigra året 1848, förtalad af ett för-blindadt parti, någon tid lemnade sitt fädernesland och uppehöll sig i England, skulle hafva varit en ännu mer beklagansvärd sak, om det icke hade ledt derhän, att prinsen derigenom vann insigt i många Storbrittaniens nyttiga institutioner och derjemte gaf anledning till hans sons, Fredrik Wilhelms Nieolaus Carls (född 1831) för preussiska folket så glädjande förbindelse med drottning Victorias äldsta dotter, Victoria Adelaide.
Då det republikanska partiet år 1849 begagnade riksförfatt-ningens uteblifvande till förevändning att gripa till vapen och valde Baden till medelpunkt för sitt uppror, erhöll Preussen det åliggandet att bekämpa detta uppror; och prinsen af Preussen ställde sig i spetsen för den här, som till detta ändamål tågade mot södra Tyskland. Under hans befäl öfvergingo de preussiska trupperna d. 20 Juni Rhen vid Germersheim, slogo följande dagen de upproriska under polacken Mieroslawski vid Woghäusel, d. 23 vid Ub-stadt, d. 24 vid Neustadt och Bruchsal. Då Durlach d. 25 blifvit stormad t, höll prinsen af Preussen sitt intåg i Karlsruhe och återställde der på nytt den storhertigliga regeringen. Med striderna vid Kuppenheim d. 30 Juni och vid Oos slutades de upproriskas motstånd på öppna fältet; och blott Rastadt höll sig ännu i tre
