Sida 69
Telegrafiens framtid.
De elektriska Telegraferna hafva, såsom kändt är, från en ringa början och inom få år utvecklat sig till ett nät, som redan sträcker sig öfver en stor del af Europa och Nordamerika och äfven börjar utbreda sig öfver de andra verldsdelarne. I jemnbredd med utvidgandet har också förbättrandet af de å stationerna begagnade apparaterna fortskridit, så att man redan kan gradvis följa deras fullkomnande inom de olika systemerna, allt ifrån den enklaste visartelegrafen upp till den Morse’ska, som nu kan fortskaffa ända till 270 tecken i minuten. Man läser ju nästan i hvarje tidningsblad om försök, som blifvit anställda inom detta den tillämpade fysikens gebit; man blickar med häpnad på depescher, som förmedelst sjelfva telegraf-maschinen blifvit omedelbart tryckta med tydliga bokstäfver på de långa pappersremsorna; ja, man hör till och med, att telegrafen förmår på betydligt afstånd efterbilda de former, som tecknas af menniskohand. Men som emellertid redan så mycket blifvit skrifvet just om dessa apparater på stationerna såsom de elektriska trådarnes egentliga arbetspunkter, att detta ämne kan anses för närvarande nästan uttömdt, så vilja vi här alldeles förbigå det för att i stället föra våra läsares uppmärksamhet åt ett annat håll.
Det är bekant, att man i början nästan allmänt hade antagit det system, enligt hvilket telegraftrådarne lades ned i jorden, men att man i senare tider, isynnerhet vid ledningar på långa distanser (utmed jernvägar, genom hela länder o. s. v.) har anbragt trådarne ofvanjord, vanligen till en höjd af minst 12 fot. Detta ledningssätt håller man således nu för det enklaste och ändamålsenligaste, ehuru äfven dervid åtskilliga olägenheter redan börjat visa sig, såsom att stolparne dels angripas af röta eller omkullstjelpas af häftiga stormväder, dels söndersplittras af åskan, samt att tråden afbrytes, såsom t. ex. genom fallet af närstående träd; hvarförutan telegrafens regelbundna verksamhet kan störas och tidtals afbrytas genom s. k. luft-elektricitet. Men då det oaktadt såväl den politiska som handels-verlden längesedan blifvit öfvertygad om landt-telegrafernas höga nytta, så har man deremot slagit sig på att yttra allehanda betänkligheter mot underhafs-telegraferna. Man vet, att de tjocka telegrafkablar, hvilka man hittills begagnat till nedsänkning i hafvet, äro mycket kostsamma, och man befarar med skäl, att om en sådan kabel springer, antingen redan vid dess nedläggande eller alltför snart derefter, förorsakas derigenom vida
